Att ta ett rituellt avsked av Gotlandssommaren, Fårö och en snubbe i Gareroben

Varje sommar som jag är på Gotland tänker jag att det finns vissa smultronställen som jag måste bocka av

för att det ska kännas ”rätt”.

Som att jag har klätt på mig Gotlandshuden och kan gå vidare. Har kommit på att jag har en liten konstig känsla av skuld, haha. Liten som en gammal vän eller släkting som man älskar, men kanske inte prioriterat på sistone. Haha! Fårö är ett av dom ställena. Fårö är

lite som min början och mitt slut. Här finns det så många ställen som har format mig. Lauters, Ekeviken, Kuten, Nostra Aura. Bebisar som sett Gotland för första gången, förluster, förälskelse, fest, vänner…Tror det är därför jag älskar att åka till min kompis Jenny precis innan vi ska åka hem. Hennes man Fredrik var i Stockholm och jag tog smågrisarna och åkte över. Väldigt skönt att få lite egen tid UTAN man. Vill stänga in han i garderoben en stund och ta ut han i stan haha. Vi hade så mysigt. Badade med killarna, åt den godaste indiska grytan och goffade ost och rödvin till halvtre…Bästa avslutet att skämma bort sig med innan man åker hem. Sån galen sommar det har varit!!! Och jag ska somra in i oktober!!!

 

Gubbarna i GES – så sjukt bra!!! Sommarlivet närmar sig storstadslivet…

Sofias fina halsband!

Sofias fina man Magnus!

Som jag berättade så har jag och Mathias fått ha någon sorts ungdomsliv senaste veckan när svärisarna har varit här. Vi har sovit hos Sara och Hans och ”gjort” Visby, åkt båt med Martin och Malin till härligaste Bungenäs och skakat nyrakade ben 🤣till GES på Gåsens lada i Burgsvik!!! Herregud! Nu vill jag aldrig mer se en roséflaska. Typ.

Måste bara credda gubbarna lite. Har alltid älskat Anders Glenmark. Vet inte hur många gånger jag har lyssnat på hans skiva när jag var 20-ish…”Hon har blommor i sitt hår. I sitt hår.”

Så blev det en sån där magisk kväll med världens yngsta gubbstruttar. Orup inledde med att lova att dom inte skulle ”spela en enda ny låt”, haha! Det var superkul att träffa Sofia och Magnus och Mathias och Peter och Karin också. Måste ge Sofia Wistam. Världens bästa energi! Alltid när man ses. Sån pepp och kärlek. Fick finaste halsbandet av henne (går att köpa på hennes insta) och vi var som två svettsvampar efter att ha stått längst fram och gapat oss hesa till ”När vi gräver guld i USA”.

Nu är vi hemma i huset igen och har börjat fixa lite för att åka hem. Känns konstigt. Som att sommaren knappt har börjat. Alla projekt man skulle ta tag i och människor man älskar som redan har åkt hem. Nostalgi. Nystart. Drömmar. Bråk. Kärlek. Att leva över sina tillgångar. Att se sina barn leka i sommarlycka! Anitha och jag pratade om det i podden igår! Om att man också är rätt trött på sin partner efter sju veckors NÄRA! Gå in och lyssna här! https://www.acast.com/lillelordag

Det är tydligen panikvarmt i stan. Folk sitter i skuggan med tungan hängandes. Letar efter skugga. Tror jag drar och badar. Vad gör ni??? Love live luv

 

Älskar mina svärisar! Och tänker på mormor och alla kids som nästan aldrig träffar gamla människor

Mathias föräldrar har varit här en vecka och hjälpt oss med barnen. Dom kom hit för att vi skulle få lite vuxentid. Ensamma med varandra. Det är tredje gången dom är här sen i maj. Vet inte vad jag skulle göra utan dom! Märker också hur glada barnen är när farmor och farfar är här. Det märks att dom supermyser. Har ni bra kontakt med era svärföräldrar eller far- och morföräldrar? Min faddrar och morfar dog båda när jag var typ 4-5 år så jag minns inte så mycket av deras personlighet. Kommer ihåg hur mysigt det var att sitta i morfars knä när han rökte pipa. Eller hur det luktade i garaget där han hade sin blå Volvo. Mormor gjorde vin i hallen ner till trappan så därför luktade det alltid jäst. Min mormor Kajsa var en järnlady. När morfar och hon var nygifta cyklade dom 34 mil till Stockholm – över dagen. Hahaha. Galningar! I mormors kök doftade det alltid nybakat, hon var sjukt bra på wienerbröd, och köttfärsbiffar och ostkaka. Farmor Inga var totala motsatsen, kunde knappt steka en köttbulle. Så extremt ohuslig. Älskade att röka röda Prince, suga på Tulo och kryssa Bingolotto.

Hon var en jävel på män också (ligger alltså i generna, hehe).

När man var liten uppskattade man kanske inte traditioner eller att behöva åka till mormor på helgerna: men idag älskar jag varje sekund. Visst är det ofta så att man kan älska nåt i efterhand och vara tacksam för det?

Här är en bild på snygga svärmor Monika och farfar Tommy

. Älskar dom!

 

Recept på godaste potatissalladen och zåsen

Häromkvällen när vi var hemma hos min darling Hannah bjöd hon på världens godaste potatissallad!!! Ville bara dela med mig av receptet. Och den Widellska såsen.

Busenkel. Puss

”Rejans potatissallad”

Koka färskpotatis

Skär i lagom stora bitar

Tillsätt önskad mängd BRA majonnäs

Pressa över massa vitlök

Salt peppar

Riv en bit parmesanost

Mojsa ihop och ät!!!

”Wedellska såsen”

Creme fraiche

Kalvfond

vitlök

 

Doktor 24

~ I samarbete med Doktor 24 ~

Det är sommarlov och barnen har spring i benen och ibland vet jag inte om dom är små gnagare som hoppar i träden och skuttar i gräset. Häromdagen kom Frasse in röd runt hela munnen. Han hade hittat en skatt: ett bortglömt jordgubbsland. Tyvärr hade tre fästingar också gjort det. En satt i huvudet, en på rumpan och en på insidan av låret. Jag har inga problem med småkryp över lag, men jag hatar fästingar. Är livrädd för TBC. Senare på kvällen tyckte jag att det var en liten ring där stjärtfästingen krupit in. Farmor, som varit sjuksköterska, var där och vi tittade tillsammans. ”Är det inte en liten ring?” Men farmor garanterade att det var lugnt. Om hon inte hade varit där hade jag pronto bokar tid hos en av superläkarna på Doktor24. Alla som jobbar där pratar svenska och har minst 12 års specialisterfarenhet inom sitt område. Jag är ju ingen känd hönsmamma, men när det kommer till mina barns hälsa är jag en hel hönsfarm, haha. Kacklandes och hysterisk.
Jag tycker inte om onödiga läkarbesök därför tycker jag att det är perfekt att man först får svara på frågor i en chatt innan man skickas vidare till Doktor24. Chatten kostar inget, varken för dig eller samhället, och man betalar bara om det går att få hjälp av en läkare online. Om man är mindre sjuk kan man få läsa så kallade “egenvårdsråd” som är gratis. Behöver du undersökas fysiskt kan du boka tid på vårdcentral. Då betalar du som vanligt när du genomför besöket. Det är klart att läkarappar inte kommer kunna lösa alla sjukdomar, men det kan komplettera sjukvården och göra den mer effektiv. Prova Doktor24. Perfekt för oss som har många barn och många järn i elden.

Om ni vill ha mer information om hur det fungerar så gå in på den här länken fina ni: Doktor 24 – Så funkar det!

 

Sommarens första meltdown! Sexlivet i pighuset? Och kan man vara kär i en väg?

Dom allra ljuvligaste mornarna är när jag och Bobo tar elmoppen (älskar den! Låter ingenting ju) och susar förbi gamla slott! hästar! kalkstensbrott, blommor och vackra hus på vägen som heter Fordume träsk. Kan man vara kär i en väg? Ni vet när en känsla river tag i en och vispar tusen känslor på samma gång? Som första gången man ser en ställe som man drömt om, eller bara sett på bild och så är det så där jävla magiskt som bara livet kan vara. Det hände mig titt som tätt. Ofta när jag reser. I Rom blir man yr. I Stockholm också! Eller när man ser barnen som sover och tänker, ”Jag får fortfarande vara med och titta på deras ansikten när dom sover. Tjuvkika.” Men sen går det ju över lite grann. Ofta. Som tionde gången jag såg Eiffeltornet by night: inte samma euforiska sug. Men sen finns det ju vissa ställen som alltid känslochockar. Eller som kan könslochocka igen (dom bästa). Som sommarsex. Eller sex med samma person. Gudarna ska veta (ni vet säkert) att det inte är lätt att få till det när det bor djur, barn, gäster, gräshoppor i varje jävla skrymsle. Alla är vakna. Någongång. Någonstans. Så har vi en magisk sommar och M är brun och fin och härlig och man hittar tillbaka; känslorna sipprar och svallar och det hånglas och nyps: men sen stannar det av. Två kids i sängen. Fem vägg i vägg. Bajstork. Matrester. Disk. Ljusstumpar. Till slut sa Martin, ”Gå ut till pighuset”. Haha! Så fick det bli (med risk för rollspel haha!).
I dag kommer svärisarna och ta barnen några dagar! Så vi ska åka på turné på Gotland. Men haja så härligt!!! Kaninpuls på den!
Nu ska jag snart köra killarna till färjan efter två veckor av sol, bad, skratt, ovanligt lite tjafs (mest med Dante som är spelgalen) och KÄRLEK!!! Vet inte vad detta. Men den här sommaren: så mycket tacksamhet och kärlek; känslor av paybacktime under svårare, svarare tider. Men igår fick jag mitt första meltdown. The Big summerbreak. Det här med att vara familjens projektledare, en roll som jag aldrig trånar efter som vissa kvinnor gör och älskar, och en roll som jag förmodligen aldrig kommer att bli bra på…
Så fixar man. Och fixar. Och lagar mat och skjutsar och fixar och…ALLA TAR DIG FÖR GIVET. Och man skriker att man önskar sig döttrar och att alla är bortskämda och hjärtat blöder och man tänker att man kommer sitta ensam och övergiven på ålderns höst samtidigt som alla kompisar sitter på ålderdomshemmet med hembakt bröd och nejlikor som
deras döttrar varit där med. Och så blir man ledsen och alla pojkisar blir ledsna katter och börjar tafatt plocka ur diskmaskinen och leka med brorsor och åka och hämta pizza! Jag skriker lite till att pengarna går åt.
Haha! Min roman: den gråtande matriarken. Så tar man SAMTALET. Så förstår alla. Så sväller hjärtat. Så börjar man om. Sommarens första meltdown. Ändå bra resumé på så lång tid.

Just ja. Morgnarna med Bobo. Vi åker på moppen och pratar om allt vi ser. Om livet. Om dinosaurier. Om sockerbullarna vi ska köpa. Sen är vi framme vid Stenugnsbageriet. Och det är svårt att välja. Tiden stannar. Alec och Amanda och Hannah och Bengan är där. Sommarkramar. Strandplaner. Eviga solen. Sen tar vi vår påse med levainbröd, sockerbullar och kanelbullar och susar hem till brorsorna på gården. Sommaren som var som vackrast! Små stunder av egen tid med en. Snart är dom två. Tre ska hem och jag sväljer redan. Kärlek till er alla💚💚💛

 

”Dagarna bara går och jag gör ingenting”

Mathias är frustrerad över att sommaren går så fort och på nåt sätt är så kort. Allt som man planerar att göra. Alla man ska hinna träffa. Det är ju nästan lite panikångestkänsla över det hela. Men man behöver ju inte ha hus på Gotland. Ma skulle kunna hyra ett litet torp i Norrland och ingen hälsade på förutom myggen, haha. Kanske någon som åkt fel. Som man kunde bjuda på saft och hembakad bulle. Det kanske är vår framtida plan?

Insåg att vi har varit på ön en månad nu. Eller är det Medelhavet? Luften står still. Havet är ljummet så att man kan ligga i och bada i en timme. Barnen bråkar ovanligt lite (kanske är värmen), jag och M sommartjafsar, men är ett team och är ganska kära. Han tycker att vi socialiserar för mycket, men blir ändå stressad när det bara är vi. I år lever vi efter jämlikhetslistan. Går upp varannan morgon. Handlar varannan gång (typ), tar hand om barn 50/50 (ha lite mer) och försöker göra saker och ting enkelt. Som på min födelsedag. Istället för att stå i köket hela dagen så beställde jag pizzor, bjöd på godis istället för tårta och sänkte ambitionsnivån. Tittar runt omkring och inser att det är som det alltid har varit: tjejerna fixar gott och mysigt, ser till att semestern blir det där lilla extra. Jag orkar inte det längre. Jag vill inte stå med ryggen vänd, jag vill vara med och njuta av festen. På mina villkor. Födelsedagen blev så himla härlig. Många jag älskar kom hit och Malin och Sigge hade med sig ett muxikquiz. Kronis kom med spel. Alla bidrog och Hannah höll världes finaste tal om vår vänskap. Livet är kort, men ganska underbart just nu. Ska sluta nu. Ska ta med mig alla grabbarna in till Sigges och Alex livepodd. Hoppas ni njuter av steksommarvärmen! Lova mig det! kramar från öjn
 

Sommarminnen, 5-årskvällen, fest hos Sigge & Malin & nån sorts barnkommentar som fick mig att gå ut o springa

Igår var det fem år sen Mathias kom till Visby och ”skulle” hälsa på ett par dagar. Jag och Sanna skrev krönikor för Aftonbladet och skulle bevaka vad som hände ”bortom” . Haha! Jag var ju singel och trodde att jag var 22. Jenny visade en bild på mig när Mathias precis hade kommit till Visby och alltså: mina shorts. Finns det ens så korta att köpa? 🤣🤣🤣🤣jag hade sagt att jag skulle komma och hämta M på flygplatsen, men det gjorde jag ju inte. Haha! Han var så nervös och jag hade varit hos frisören och gjort 1700-talslockar…herregud! Så dåligt omdöme. Hursomhelst så sa det liksom png bom krasch och Mathias stannade en vecka och det är nog den bästa veckan i mitt liv! Sen drog M till USA och när han kom hem tog det en månad, sen var jag på smällen. Det har ju inte varit lätt. Bonusfamilk, ex, två företag osv, men vem har sagt att man inte ska slåss för kärleken? Nu är det grannfastigheten igen. Den här kvällen hos Sigge o Malin. Jag har inte sett dom på flera månader! Ska bli MYZ!!!

Tycker inte att det är helt lätt att hitta sommarbalansen. Om jag ska vara ärlig. Vill ju träna och varva ner, men samtidigt är det så härligt att hänga med alla härliga människor. Men idag ska Bobos kompis Ennio, ”Varför har du så tjock mage”? Så då fick jag lite träningspanik, haha! Puss på er! Och visst är det fint med sommarminnen. Började skratta och ringde min pappa när F och B åkte runt på sin lilla motorcykel. Precis som jag och min syrra!

 

Utan barn i Almedalen, DJ-battle och självständiga Bobo

Nu är jag tillbaka i Visby efter 24 timmar fotbollsbonanza hemma i Valleviken. HELVETE vilken svettig match det var! Och sen England-Colombia. Tänker på alla som biter på naglarna. Kan ju bara ha stumpar kvar…

Älskar fotboll! Älskar att man tittar på saker tillsammans. Att man kan vara med sina barn i alla åldrar och alla har lika kul. Kanske inte Frasse som blir superrädd när hans pappa och brorsor skriker som om dom har blivit påkörda av en liten bil.

Men Fransen börjar bli härdad. Vi försöker förklara på hans rövarspråk i pedagogisk ton, ett vi bara är glada och att vi hejar på killarna i gulblått. Haha! Dom var så gulliga igår. Hade små Sverigetröjor och Ossian hade målat svenska flaggor på deras kinder. Eller han försökte först styra upp mina flaggor som gjordes omvänt så gula korset blev grönt. Jaja.

Nu är jag plötsligt tillbaka i Almedalen med mannen. Svärisarna har Bobo och Frans i sin lilla stuga i Othem. Känner ingen som älskar sin farmor och farfar så mycket som Bobo. I morse satt han vid bordet med sin lilla väska och bara ”Ska vi inte åka någongång?” Och när vi lämnade killarna i stugan sa han bara ”Ni kan åka nu”.

Självständig som en buffel. Själv ville jag aldrig sova borta när jag var liten. Tror det mesta handlar om inställning hos föräldrarna, ärligt talat. Jag fick alltid känslan att jag övergav min mamma. En känsla som Bobo inte verkar känna till, hehe. Äntligen har det slutar blåsa och Gotland är så där ljuvligt som bara Gotland kan vara! Ossian har åkt hem till Stockholm, så nu är vi lillefamiljen en vecka. Vad gör ni???? Har ni semester? Jag jobbar lite här och där, men från och med i morgon tänkte jag vara lite ledig! Ikväll ska vi på DJ-battle här i Almedalen. Festa med mannen. Det var inte igår!!!! Puss

 

Ägglossningsläger, semester i semestern & kvinnlig friendship

Ibland är det så jäkla skönt att komma iväg några dagar. Bara träffa kvinns och få längta lite efter varandra. Så här: har aldrig trott på att som par alltid gegga ihop sig, alltid göra allt ihop, hela tiden. Det lämnar inget utrymme för andra relationer eller egen personlig utveckling. Missförstå mig rätt, jag älskar att vara med min man, men jag älskar också att vara utan honom. Att få stå själv med mina egna tankar och kunna göra det som jag vill, just då. Nu är jag, Ossian, Bobo och Frasse och hälsar på lite bästisar, Christina, Lotta och Cecilia på Ljugarn. Bara qvinns, rödvin och barn. Kollektiv känsla. En för alla. Alla för en. Det slår mig så ofta hur lätt det är att vara ”familj” med sina bästa vänner! Hur organiskt och lätt allt funkar. Allt från matlagning till gemensamma beslut. Tänker på 70-talet och Grupp 8 som någonting fint, något solidariskt som gråtmilts förlorat i en perfekt värld där alla ska vara så jäkla lyckade. Älskar uttrycket, it takes a village to race a child! Precis så! Jag hade ALDRIG klarat mig utan mina vänner. Särskilt sen mamma dog inte en chans. Läser om grupp 8:as superradikala ägglosningsläger där man var en aning manshatande och tittade i nån sorts mikroskop hur en ägglossning gick till. Kanske liten hardcore, men det där att hylla kvinnan och se till hennes behov; det gillar jag! Idag har vi badat hemma hos Cecilia och Thomas. Frasse har rekordbajsat på olika ställen. Vi har grillat och hängt med barnen och nattbadat vid piren. Underbara sommar. Underbara kvinns. Sov gott!