Kan vi prata om stoltgråtet? Aka ”Min inre italienska morsa”.

Tänker inte göra någon stor grej av det här inlägget, men är det bara jag som har gått bananas i känslor ju större barnen blir? Som att jag blivit överbevisad att dom inte blev några träsktroll som bara hoppar upp och ner i sängen och ropar öööhhh!

Särskilt med Ossian har jag det tufft med den pulserande stolthetshetsen. Nu är vi i och för sig lite irriterade på varandra men annars. Kan knappt titta på honom

utan att dö stolthetsdöden, typ…Samma sak när Bobo sprang Bamseloppet på Gärdet igår. Inte för att jag hann reagera innan loppet var färdigsprunget, men ändå. Han var stolt som en tupp! Men JAG då! Som att han vunnit nån långdistanstävling i OS. Hehe. Sen har vi Dante. Min fotbollskille. Dante som älskar fotboll.

I lördags gjorde han tre mål när Hammarby mötte Hagalund. En balja rätt i krysset. Jag betedde mig som att jag var Ronaldos morsa under VM-final! Grät, sprang in på plan, skrek och jublade som en vettvilling…Gäller även nära vänners barn…Igår sa Ilon till mig att ”skärp dig!” Bara för att jag boxas betyder det inte att jag är nåt proffs efter tre gånger. Han vill att jag ska sansa mig med min italienska morsa. Min inte italienska morsa. Hahahahaha! Hur är ni? Kommer jag att botas? Puss

 

Middag hos Hannah och ensam kvinnan i kalsonglandet

Hur vackert med höstfärger??
I love my Hannah

Har haft en ganska så fantastisk helg. Inte varje fredag man få ihop hela högen med killar, men den här fredagen fick vi det. Älskar att sitta vid det stora runda bordet och se hur killarna skämtar  och pikar varandra. Frans och Bobo har en ljudvolym som får ett jetplan att framstå som en kattunge. Frasse låter helt ärligt talat som en huligan på…ja vet inte riktigt vad jag ska säga? Öl? tusen koppar kaffe? Ryssfemmor! Han står upp i stolen och agiterar för alla som vill höra på (även för oss andra) och lägger liksom till sig med någon sorts basröst. Ge mig styrka! Han är inte ens två år! Känner igen energin från Ossian när han var liten. Att alltid vara på gång. Att alltid vilja äventyr. Min mamma har i och for sig förklarat för mig att det var samma sak med mig. Skulle alltid gå fram till folk och prata, peta, kramas…Äpplet faller inte långt från trädet.

Vad gäller middagsmat så fick killarna välja i fredags och då blir det biff, pommes och bea…

Alltså tjejor, Förstår ni? Jag är liksom ensam med sex snubbar. Tre är dubbelt så långa som jag och alla har olika morgonhumör! Är ingen lek att väcka dom på morgonen. Mycket gnäll. Fel på smörgåsstorlek. Fel på kläder. Var är fotbollsstrumpor? Kalsonger? Fel fel fel! Tänker att man ska välja sina strider…Men ibland vill jag bara kasta ägg i väggen och skrika ”gör era jäkla frukost själv om det är så dåligt!” Det är en utmaning att vara så outnumbererd…

Mina kompisar som har tjejer och killar tycker att det är SÅN skillnad. Tjejer är liksom inte lika slöa. Hur har ni det? Är det mammornas fel? Samhällets? Genernas? Min kompis Jenny har två killar och när man ser deras skills, tvättar, städar osv så känns det ändå att det mesta handlar om hur man hinner fokusera på att alla ska hjälpa till. Jag försöker typ överleva, haha! Hur har ni det med könsordningen?

Tur då att man blir bortbjuden och bortskämd hos en av sina äldsta och bästa vänner, Hanna!! Och att darling Anja också var där! Tre tjejer och två killar (Gurra och Mathias). Tänker ofta hur det liksom skiftar fokus. I tonåren och in i tjugoårsåldern kanske killarna tar lite mer plats, men nu, haha! Männen har ingen chans! Har ni tänkt på det – hur vi liksom tar över med våra liv! Är faktiskt väldigt glad över att vara kvinna, trots all skit vi får stå ut med! Älskar att vara med mina tjejkompisar. Deras humor, gästfrihet. smarta, roliga hjärnor!

Hannah hade lagat världens godaste vongole. Till efterrätt åt vi massa ostar och glass och bubbel och…Kom hem i hyfsad tid, men var ändå ganska trött igår. Men så värt! Puss för tjejerna!

 

Det är en makalös manick! Eller drömmen om den amerikanska hemmafrun!

I betalt samarbete med Bosch Unlimited

Jag har ständigt en plan att barnen bara får äta i vardagsrummet…

När jag gick i mellanstadiet hade jag en bästa kompis som bodde typ 40 meter nedanför vårt texmextegelradhus. Både jag och min kompis älskade fotboll, marsvin och killar. Min kompis mamma älskade att städa. Hon älskade sitt förkläde. Levde i symbios med sin dammsugare och sin golvmopp. Jag tror att dom hade tre dammsugare. Men då var det ingen som brydde sig om hållbarhet och jag har aldrig blivit en städmadam. Det enda som har lockat med att bli american housewife är att jag ska få ha en snygg, sladdlös och tyst som fisken handdammsugare.

Ni vet känslan när det är nystädat

Ett tag bodde jag i Beverly Hills, men jag träffade aldrig någon filmmogul som ville att jag skulle vara hemma i rosa hårrullar, aprikos sidenmorgonrock och dammsuga. Däremot har jag aldrig slutat drömma om den där perfekta dammsugaren som kan stå FRAMME! Bara en sån sak. Vet inte hur många gånger någon i vår familj ramlat över dammsugaren som är jättejobbig att flytta in i städskåpet.

Jag har haft många dammsugare, men nu känns det som att jag har hittat den perfekta för oss. Ulimited från Bosch är snygg, smidig och har flera funktioner som passar någon med noll teknikkoll och en ganska hög städtröskel som jag alltid måste ta mig upp för.

Vilket år som helst nu ska jag bli housewife

Sen har jag inte den lättaste uppgiften med sex grabbar… Leriga fotbollar, fläckar i soffan, dammiga lister, mattor med tusen chips och brödsmulor , grusig bil och lite mer grus. Det är där Unlimited passar som handen i handsken. När man ska dammsuga bilen exempelvis så sätter man enkelt dit ett munstycke för det ändamålet och så kommer man till och med komma åt mellan sätena. Hur smidigt är inte det?

Batterierna passar även till Bosch verktyg!
Vill du tex dammsuga lister byter du munstycke
Det bästa med Ulimited är att den laddas så lätt

Ska du till exempel dammsuga lister så finns det en del som gör att du smidigt kommer åt dammet där. Love it!

Men det jag gillar kanske allra mest är hur lätt det är att ladda den! Unlimited drivs nämligen av två Power for ALL 18 V batterier som gör det så enkelt att det ena batteriet kan laddas i en snabbladdare samtidigt som det andra används och på det sättet kan du dammsuga hur länge som helst; om man måste alltså…

Dessutom passar batterierna till Bosch verktyg. Katjing!

Häromdagen tänkte jag på att det bästa med Unlimited är att min städångest känns mycket mindre. Inga sladdar som man kan trassla in sig i. Inget stök och bök och dessutom är den så snygg och smidig att den fått en hedersplats i köket. Till och med Dante har dammsugit soffan och i köket den här veckan och Mathias har helt plötsligt blivit väldigt aktiv inne i sin städzon i lägenheten, haha! Den här hösten har vi bestämt oss för att leva mer feng shui och tänka ännu mer på hållbarhet och klimat. Inte så mycket prylar. Få, men effektiva städgrejer. Luftigt.

Bara äta i köket…

Drömma går ju. Men man måste ju börja någonstans. Från frustration till städflow. Sen vet vi ju alla känslan när man har storstädat och ligger på soffan tio kilo lättare med ett falukorvsleende. Just nu håller jag på att drillar Frans och Bobo till mina städnissar. Måste säga att det går över förväntan, haha.

Läs mer om den här lilla mirakelmanicken här!

https://www.bosch-home.se/aktuellt/unlimited-sladdlos-dammsugare

 

Carolas tunga, nya värderingar och chockartad god mat!

Jag vet inte vad det är med Carola. Kanske handlar det om att hon definierar allt det som vi kvinnor alltid har jämförts med i motsatsförhållanden. Hon är både Madonnan och den lite syndiga rebellen (notera att jag inte använder uttrycket hora! Det gör man inte NOWADAYS).

Jag älskar henne. Har alltid tyckt att hon är larger than life. Modig. Vågat gå sin väg. Har precis kommit hem från en fantastisk lunch med så många härliga kvinnor och en man, hehe. I fyra! timmar diskuterade vi #metoo, kläder, normativa roller, uppfostran, ansvar, kärlek, galenskap, framtid, vad man ska göra med arslen, kvinnokroppar och att man måste våga prata om hur det egentligen är. Hur det måste bli. Sen provade vi snygga höstkläder från Kapp Ahls nya kollektion som dom gör i samarbete med superwoman Lena Olin och superwoman Pars Bahar. Dom två träffades och pratade om starka kvinnor och om att äga sin kropp, sina åsikter, sina kläder och sitt liv. Sen valde dom ut sina favoriter i Kappahls höstkollektion. Älskar hur Pars formulerar sig på sin insta!

Älskar känslan när många kvinnor möts på liten plats. Energierna. Skratten. Syjuntan! 🤣 Jag önskar jag hann ägna mig lite mer åt mode! Min mamma och min mormor älskade kläder och min syrra har ju en butik, men ofta blir det kasta sig in i en butik och hitta nåt spontant. Så litet lifegoal den här hösten är att bygga upp min garderob enligt nån form av princip!

Pars Bahar

enligt nån form av princip. Jag fick en rosa kappa som jag älskar redan. Älskar rosa. Alltid. Det är nog för att jag aldrig hade nån när jag växte upp.

My everyday Essentials Kappahl

Så många inspirerande kvinnor som var på lunchen på Mathias Dahlgrens vegokrog. Lyxiga vegokrog Rutabaga. Brita Zackari, Carin Da Silva, Annika Leone, Alexandra Rapaport, Isabell Adrian, Kristin Kaspersen…Och nu är jag så mätt. Carola och jag slogs om kantarellpizzan, haha! Hur som helst: efter fyra intensiva timmar så känner jag att vi alla är överens om en sak: Framtiden handlar om sharing and caring! Och det som #metoo startade har bara börjat. Och det gäller egentligen inte kön, utan hur vi människor beter oss mot varandra. I hemmet, på arbetsplatsen, på internet. Maktförskjutningar gör ont. Roller måste ifrågasättas. Göras om. Bakas och knådas till nya bulletiner! Hur lever ni efter #metoo. Har det förändrat något för er? Allt handlar egentligen om vardagsmod. Om att säga ifrån när det inte känns bra. När någon blir orättvist behandlad. Vi har ju alla modet inom oss. Det gäller bara att låta det sippra. Alla kan inte stå på barrikaderna, men alla kan göra något. Det är vad jag säger till mina killar. Hallelujia! Puss Tack Michael Bindefeld och Kapp Ahl för härligskap!

Alexandra Rapaport och Pars Bahar!

Vill ni kolla på nya kollektionen? Gå in här! https://www.kappahl.com/sv-SE/dam/utvalt/everyday

#mode #kappahl #starkakvinnor #höstmode

Eum. En kvinna måste leva!
 

Min Ossian har fyllt 16! Och förlossningstips för er som inte fört barn än

Alla säger ju så där, ”Att jag fattar inte vart åren tar vägen” och ”nyss var hon en bebis i kycklingtröja”. Håller med. Men ändå inte. Tycker inte att det känns som ”igår” som Ossian föddes mitt i natten på Danderyds sjukhus. Efter typ 30 timmar label (heter det så) höll jag fan på att dö! Försökte muta min läkare och tänkte att ”fan” nu dör jag (som så många före mig har gjort). Det gjorde jag ju inte, men JÄVLAR vad ont det gjorde och vad mycket hysch hysch om hur det egentligen skulle va. Hade ingen aning om att man bajsade på sig. Eller att man kunde kräkas. Eller att man skumme bli galen på sin tafatta snubbe, haha. Men ni som fött barn vet ju att när ungen väl är ute så är dödens smärta som raderad ur minnet. Man hasar omkring med sitt baboons as i korridorerna och tänker att ”lustigt att det var just jag som födde Jesus”.

Och nu! Typ en liten man på 1.87. Vacker! Klok och hemlig…Min första stora kärlek! Min utmaning. Mitt samvete. Min jobbiga unge. Men framförallt: hur kunde du bli så underbar? Nåt har man gjort rätt. Tydligen!hurra hurra hurra!!!

 

Bästa storebrorsorna, sexsnack med Manne o Nisse o en snodd moppe som kom tillbaka!

morse var jag radiovick för Titti Schultz i P5 och skulle vara där kl 07. Mathias skulle åka iväg 06.30 på golftävling! Krock! Det är då man tänker att storebrorsorna får visa framfötterna ;4; C g g,, . Dante och Ilon sov hemma och Ossian, som är äldst sov hos sin pappa.

Vi la ju fram kläder och sånt, men den stora frågan (för tonåringar, dom är 13 och 14) är ju om dom hör klockan…Alla utom Frasse, är ju sjusovare så jag var ju lite nervös. Erkänner. Särskilt som man står i direktsändning och inte får pilla på telefonen. Men 07.30 fick jag en bild. Då var alla påklädda, hade ätit frukost och på väg till förskolan! Så nöjda!!!

Så tidigt har Frans och Bobo aldrig kommit till förskolan, haha. Kanske ingen jättegrej, men jag känner ändå att det är en milstolpe. Brorsor. Fint ändå! Nu har jag precis varit och hämtat min Vessla elmoppe som har varit snodd sen december!!! Polisen stoppade en kille som körde runt på den och nu fick jag hämta den på Kungsholmen. Tyvärr helt trashad!!! Så deppigt! Hade inte ens hunnit försäkra moppen. Buhu! Hoppas ni har en härlig dag!

Jag och Anitha poddade med Manne och Nisse från Pappapodden idag. Älskar dom!!! Sen åt vi en härligt lunch och snackare sex…

Puss

 

Hösten är här och jag blir en jäkla torris=tips önskas på krämer! Oljor! Leror!

Vet inte. Kanske hör du till dom tjejor som lägger ner en mille på hudkrämer och ansiktsjox i månaden. En tjej som prioriteter sig själv och sin hy. Just ja! Och sin blogg. Det är höstplanen. Men just nu är jag STRESSAD pga av olika deadlines och familjejox och behöver en superkräm/mask/olja/leta/droppar/kobajskurtips pronto! Hur gör ni? Och som sagt: ska stressa mindre snart, men just nu vill jag bara ha supertips som gör mig len som en babys rumpe!!! Puss

 

Anithas Naugty 40

Man måste ge henne det Anitha. Vilken tuff böna hon är! Genom kärlek och motgångar ställer hon sig upp igen och kämpar vidare! Hon har inga föräldrar som stöttar, ingen släkt…väldigt mycket selfmade! Vi har ju och har haft våra ”duster”. Satan i gatan vad vi kan bråka och tjafsa och gnabbas. Som två tonårssyrror utan filter. Men när det blåser så finns hon där. Och när man behöver veta vart man ska fixa håret och säga till sin sure snubbe. Hon är liksom extra allt!! Love på det! Extra allt var också något som var temat på hennes 40-årslunch. Jesus vilken skiva. Så typiskt Anitha att förbereda sig i fyra månader och bjuda på värsta supershowen! Jag fattar inte hur hon klarar det!

Men som vi pratade om i podden! Varför är vi svenskar så rädda för att manifestera oss själva? HÄR ÄR JAG-mentaliteten är det så många som har svårt för. Men inte Anitha, haha! Älskling Andreas Lundstedt var toastmaster och underhållare och jag säger bara: det var ett jäkla ös!!! Mathias var så sjukt snygg i sin smoking och jag hade en superfin klänning som jag köpte i Toscana, av alla ställen!!! Joel höll ett fantastiskt tal som fick alla att börja tjuta!

Tyvärr vann jag inte danstävlingen utan det gjorde Daniel Redgert och Denise Rüdberg. Älskar Denise!

Vill ni höra om festen lyssna på dagens Lillelördag!!

Här är lite bilder från festen! Och en sista grej: I nästa liv ska jag gifta mig med Fares Fares. Men i det här livet blir det min älskling M. Ok? Puss

 

Doktor24

Jag älskar sommaren. Jag älskar barn som är somriga. Spring i benen! Cyklar som blådårar. Badar som fiskmåsar. Klättrar, klänger, springer över, runt, framför på. För mig som har fem ganska vilda lejon har sommaren varit jordgubbar, sol och skratt; men också konstiga bett, djupa skrapsår, fästingar, stukade handleder, magar som bränt sig på motorcykelaggregat och barn som bränt sig i solen. Sen jag laddade ner Doktor24-appen känns det som att jag går runt med en osynlig, digital hjälpreda i väskan. Hur ska man veta om det är fara på taket, benet är brutet eller om febern är för hög? Jo man går in i deras chatt och blir lugnad eller lotsad vidare till videosamtal med en doktor eller till en av vårdecentralerna som Doktor24 samarbetar med om det behövs. Det sparar samhället tid, pengar och resurser och du.

 

Dagarna bara sveper förbi som vackra sommarkatter

Dagarna bara går och jag gör ingenting”. Mathias är frustrerad över att sommaren går så fort och på nåt sätt är så kort. Allt som man planerar att göra. Alla man ska hinna träffa. Det är ju nästan lite panikångestkänsla över det hela. Men man behöver ju inte ha hus på Gotland. Eller tusen blommor. Eller gå på konsert. Eller ha gäster hela tiden, även fast det är så härligt att hinna komma in i känslor som trycks undan på vintern. Man skulle kunna hyra ett litet torp i Norrland och ingen hälsade på förutom myggen, haha. Kanske någon som åkt fel. Som man kunde bjuda på saft och hembakad bulle. Det kanske är vår framtida plan?

Insåg att vi har varit på ön en månad nu. Eller är det Medelhavet? Luften står still. Havet är ljummet så att man kan ligga i och bada i en timme. Barnen bråkar ovanligt lite (kanske är värmen), jag och M sommartjafsar, men är ett team och är ganska kära. Han tycker att vi socialiserar för mycket, men blir ändå stressad när det bara är vi. I år lever vi efter jämlikhetslistan. Går upp varannan morgon.

Handlar varannan gång (typ), tar hand om barn 50/50 (ha lite mer) och försöker göra saker och ting enkelt. Som på min födelsedag. Istället för att stå i köket hela dagen så beställde jag pizzor, bjöd på godis istället för tårta och sänkte ambitionsnivån. Tittar runt omkring och inser att det är som det alltid har varit: tjejerna fixar gott och mysigt, ser till att semestern blir det där lilla extra. Jag orkar inte det längre. Jag vill inte stå med ryggen vänd, jag vill vara med och njuta av festen. På mina villkor. Födelsedagen blev så himla härlig. Många jag älskar kom hit och Malin och Sigge hade med sig ett muxikquiz. Kronis kom med spel. Alla bidrog och Hannah höll världes finaste tal om vår vänskap. Livet är kort, men ganska underbart just nu. Ska sluta nu. Ska ta med mig alla grabbarna in till Sigges och Alex livepodd. Hoppas ni njuter av steksommarvärmen! Lova mig det! kramar från öjn