Ändrade planer

Här kunde jag ha varit just nu.

Enligt planerna skulle jag och Sanna yogat här just nu. Tvagat oss. Bastat. Ätit en god, nyttig lunch. Funnit lite ro i en stressig vardag. Men så bidde det inte.

Skolutflykten med nya skridskor tog ända med förskräckelse. Halvåtta hördes ett tjut ute i hallen. Dante ville bara ta en tjyvsipp av den varma chokladen i termosen. När han ändå stod och väntade ute i hallen och hade långtråkigt. Bara det att den varma chokladen var jättevarm och rann inte som planerat ner i strupen, utan ner för halsen och ner på bröstet.

Så kom det där tjutet. Och en mammas hjärta slår tusen volter och man hinner tänka det värsta, det allra värsta. Och så liten sjuåringsgråt och skrik, ”Mamma varför skulle jag öppna termosen?” ”Aj, aj, aj, aj!” Och man vill ta över all smärta och det hemska men det går inte, så man vyssjar och baddar med kall handduk och blåser och tröstar och profylaxandas och duschar med kallt vatten.

Och man har illa dold panik och ligger bredvid och värmer en liten skakiskropp och älskar sin unge som aldrig förr. Så efter en halvtimme som känns som tusen år i helvetet lugnar allt ner sig och Mathias som skjutsat skärrade brorsor till skolan kommer hem med finaste kanelsnäckan och läskeblask och ostbågar. På paddan får lille sjuklingen titta på Smurfarna 2 och plötsligt är allt lite mindre en scen ur ”När lammen tystnar” och lite med som när Madicken höll på att missa sin skolutflykt efter att ha hoppat ner från taket med ett paraply.

Madicken 2.0

Men det går inte att komma ifrån: det hade varit jävligt gott med sushi…

Sushin på Hasseludden.
 

Bejbin blir arg av stress – och sex

Med Malin på bullstället.

Hektisk dag idag. Hemlig möte med Malin i morse. Ryssfemmabullar på Saturnus, sen Stockholms modevecka, kissprov till barnmorskan (rädd att jag har urinvägsinflammation) och nu intervju med Anitha Schulman.

Vanliga tjejer som modeller!
Vill ha!!!
Kläderna sitter inte helt perfekt just nu.
Inga kommentar.

Bejbin är inte helt nöjd. Det stramar. Det blir en strut. Det drar ihop sig. Samma sak när man har sex. ”Inte bra mamma och pappa”, verkar grodan vilja säga. Måste lyssna på bejbin och bli lite lugnare. På söndag har jag anmält mig till gravidyoga. Ska bli lugn som en ko. Namaste så länge.

 

Anar jag att magen börjar anta formen av ett päron?

Alltså, ska det verkligen behöva ta fyra barn och en aktningsvärd kvinnoålder innan jag inser att det finns strumpbyxor för gravida? Ska det vara så jäkla svårt att göra det bekvämt för sig och lilla maggen? Nu ligger päronet och jäser varmt och skönt i plommonlila strumpisar från Glammom. Själv ska jag inta dagens första bakverk på fantastiska Saturnus.

Före. Päron utan pung.
Efter. Päron i pung.
Big Bullar på Saturnus.
 

Det här med hen-dagis kanske inte är så dumt ändå

Så hamnade vi då på Frost-premiären i söndags (vi var även där i lördags för säkerhets skull…gravidhjärnan tar semester).

Barnen var redan insålda. ”Frost är bästa filmen. Bättre än Trassel!” Okodoki. Och den var fin och 3D-megaavancerad och tjejhjältarna coola som ninjas. Musiken fin. Molly Sandéns röst så len.

Slutet gott allting gott – om inte en grej bara börjat gnaga. VARFÖR måste alla tecknade filmer vara så förbannat romantiska? Varför måste dom så ofta driva tesen: ”som tjej får du vara kavat, rolig, modig, retstickig, smart och tom lite våldsam: men aldrig riktigt lycklig…så vida inte en snygg, muskulös, lite korkad (ofta) man sipprar ner dig med kärlek, kyssar och vackra ord! Allt det där som stått i alla sagor sen Bröderna Grimm och Gamla Testamentet.

Ge våra hen-tjejer en chans till förebilder. Ge dom mer Alice i Underlandet och Pippi. Ge dom en chans att vara något annat än drömmar om tagelhår i perfekt glans. Det här med hendagis kanske inte är så dumt ändå.

 

Bajskorvar, fattigmanspasta och bevismaterial

Vaknar denna mörka måndag av att Mathias flinar nöjt som en tandlös gumma.

Jag: Vad skrattar du åt? Vad gör du?
Mathias: Jag har spelat in bevis på att du snarkar!
Jag: Jag snarkar inte!
Mathias: Men lyssna då!

Så tar han upp sin IPhone och spelar upp en liten ljudfil på något knappt hörbart, jättejättetyst ljud.
Mathias:-Hahahaha! Du snarkar som en gris!

Resten av dagen har jag gjort någonting vettigt. Intervjuat Agnetha och Olivia Trygg som startade stiftelsen Trygga Barnen när Olivias pappa Hans söp ihjäl sig för tre år sen.  Nu jobbar Olivia och andra eldsjälar på heltid för att hjälpa barn och unga som lever i familjen där det finns missbruk.

Jag älskar mitt jobb och tycker att det är så sjukt spännande med mitt och Sannas tv-projekt om anhöriga och medberoende. Så viktigt för alla dessa hårt drabbade människor att göra sina röster hörda. Så många som lever eller är nära till någon som missbrukar. Deras vardag är ofta fylld av kaos. Barnen hamnar i kläm. Drogen tar över. Allt.

Fin vägg hemma hos Agnetha Trygg

Vi kom hem sent och sen dess har det mesta varit måndagsöverlevnad. Just nu hör jag M svära som en borstbindare nere på toa. Dante har spolat ner sin bajskorv med kvalitétsservetter från svenskt tenn (röda med elefanter på) och nu är det avloppsrensning där nere. Han är tapper min älskling. Tre ungar på halsen. Ibland tänker jag att det är konstigt att han inte bara lägger sig i sängen och drar huvudet under kudden. Jag tror att det är läge för våldsamma kyssar när kidsen har somnat.

Fattigmanspasta.
Jag tror han älskar mig litegrann.
 
 

Även fisarna är välkomna

Den där Ossian.

Två vaknar under bordet. Två i vår säng. Chips i örngottet. Pojkfisar. snark. Pokémonkort under sängen. Fotbollströjan är borta. Spilld Oboy.

Den där Ernst.

Vi är sena till ”Frost”. Ernst tycker att vi ska bära in tulpaner från vardagsrummet till köket på radion. En unge ska plötsligt inte med. Men ändå…Nu är barnen hos oss. Liv i luckan. Lycka i luckan. ”Gud vad jag sov gott i natt”, säger Mathias förvånat. ”Jag med” säger jag. Lyx deluxe är att vi snart har en till att trängas med.

 

Paradiset nästa!!!

Måste nypa mig i armen! Måste slå en jubelvolt! Måste kyssa den engelsktalande mannen med fula mockaloafers i fåtöljen bredvid mig i lobbyn på Radisson Blue. Varför? Jo, för att mitt i detta grötgråa januarislask så uppenbarar sig Karibiens vita stränder!

Fruktdrinkar! Barn i surfshorts! Mathias i thong! Solbränd bebimage! Kyssar i solnedgången! Nu jävlar har vi bokat en resa till Aruba! I två veckors paradis! Plötsligt är Kafka-vädret, sammandragningarna, vardagstjafs och obetalda räkningar så jävla gulliga! Jabadabado!!!!!

Jätteglad tjej på väg till Aruba.
 

Dagens outfit

Dagens look: mössa Deelicious, jacka Fjällräven, tröja H&M, linne Nike, strumpbyxor Åhléns, kjol Monki, stövlar Myrorna, väska Lee, halsband Marc Jacobs.
 

Just då älskade jag Jan Dinkelspiel förbehållningslöst

Igår hämtade jag mina ringar som varit på renovering hos familjesmycken. Fem ringar blev fyra. Initialer på varje ring på dom som står mitt hjärta närmast. Passade på att designa ett armband med vackra berlocker på.
Mitt nya fina armband.
Älskar fåglar. Men bara väldigt små fåglar.
Romanctic dinner for three.

Nu sitter jag på jobbet och gillar mitt högra ringfinger och min handled mycket mer än vad jag gjorde förut. Senare på kvällen överraskade Mathias med romantisk middag på La Vecchia Signora. Jag älskar det stället. Pasta från himlen! Smör, salvia och köttragu i små pastapuffar. Bonditalienskt på det sättet som inte är insmickrande. Bästa sällskapet också när Christina kom och joinade. Hon fick en liten kärleksgåva av mig. Ett halsband, one of a kind, med ett körsbär. Min bästa vän älskar körsbär. Jag älskar henne. Ni vet när man har vänner som verkligen vet vem man är. Varför man beter sig på vissa sätt (som för andra ibland framstår som komplett galna). Vad en rynka i ögonvrån betyder, vad man blir glad för och älskar.

Jag är lyckligt lottad som har många såna vänner. Vardagsromantik bör gälla inte bara människor man älskar och ligger med utan även dom man älskar och inte ligger med. Under efterätten (chokladmousse som antagit formen och utseendet av ett blodigt revbensspjäll) insåg jag att Jan Dinkelspiel och hans gravida fru satt vid bordet mittemot. Kommer ni ihåg när Jan var med i Robinson med sin lilla mössa. Kommer ni ihåg när han vann ett samtal hem i en tävling och ringde sin mamma och grät. Hon kallade honom smeknamnet ”Bröli” och helt plötsligt älskade man den där överklassmonchichin som hade surfmössa i 40 graders värme. Hur han med självklar snörvelsnorig stämma berättade hur jobbigt det var att vara på en öde ö och hur mycket han saknade och älskade sin mamma som satt i sin fina våning och förmodligen undrade vad fan han höll på med. Just i detta klassiska tv-halleluja-moment kommer jag ihåg att jag tänkte att, ”Precis så där önskar jag att mina pojkar blir när dom blir stora.”