Nu åker vi till Aruba folks! (Och kniper)

Såg på Rapport igår om förlossningskomplikationer. Urinläckage, problem med avföring och sexliv; framfall…

Som vanligt talas det hysch-hyschtyst om kvinnors kroppsliga besvär. Det är så sant som tjejen sa i intervjun, ”Det är dags för fittrevolution”.

Vi måste våga prata om det. Jag har en kompis som nästan hann skilja sig innan hon vågade säga till sin man att hon led av inkontinens. Hon gick ut och dansade, skorna fylldes med urin. Hon skämdes! Det är så sorgligt. Och naturligt. Nu drar jag till solen och filar på fittkampsång!!! Kärlek!

 

Ursäkta röran – vi bygger om

Vårt badrum är fuktskadat. Vi råkade anställa byggkillarna en dag för tidigt. Så nu går vi omkring bland duschcremer och gamla toalettlådor. ”It looks like a fucking disaster” är Mathias kommentar.
I morgon bitti sticker vi alla fem till Aruba i två veckor. Det är alltså väldigt lite synd om oss. Vi är lyllosapor. Har köpt stödstrumpor. Annars kan man få propp.

I dödens väntrum.

Har köpt bikini. Höll på att riva hela jävla omklädningsrummet. Tog Lindex största bikiniöverdel. Den satt som…ett frimärke på flodhäst. Annars är allt som en dröm! Puss!

 
 

Min armhåla är inte ett politiskt ställningstagande

Tweet från 17 januari.

När allt stormade kring Nours armhålor la jag ut en hommage som en solidarisk handling. Häromveckan ringde dom från Debatt och frågade om jag ville vara med i en debatt om kvinnors hår. Reportern frågade om min armhåla är ett politskt ställningstagande.

Mitt svar är nej.

Jag rakar mig när andan faller på. Ibland gör den inte det och evulotionen slår obarmhärtigt som en slägga in. Redan som tonåring gjorde jag vinstuträkningar över hur mycket tid jag fick över när mina vänner rakade benen (eller musen) som besatta. Tid då jag kunde läsa, tugga i mig snacks eller helt enkelt ha det skönt.

Förra sommaren åkte jag taxi varpå taxichauffören kommenterade mina ytterst blygsamt håriga ben, ”Är det inte dax att raka benen snart?”

Mitt svar?
”Är det inte dax att raka pungen snart?”

Nej, han blev inte glad av min motfråga och nej ,han fick zipp noll i dricks.

Förra veckan la jag ut en bild på min mage, den ni ser här, då fick jag direkt ett erbjudande från en skönhetssalong att jaf minsann var ”välkommen att fixa dekolletaget” där när bebisen är färdigammad.
Jag svarade att ”tack för erbjdandet, men jag är nöjd som det är”.

Så här: INGEN! har exponeringsrätt på min kropp förutom JAG! Ingen taxichaufför, professor, tv-chef har rätten att kommentera, kladda, ifrågasätta vare sig den eller innehållet. Mina eventuella orätta handlingar får ALLA ifrågasätta, men min kropp är min egen. Se där ännu ett skäl att inte skrota kvinnokampen under skosulan än på tag.

 

Kärleken är fylld av så många saker som inte lämpar sig att tala om på parmiddagar

Här står en lycklig kvinna.
Alla hjärtans dag-fördrink med tjejerna.
Kärleksmiddag med tjejerna.
Kärleksmorgon med mannen.
På väg till jobbet efter en helg fylld med kärlek. Kärlek med vänner. Kärlek med min blivande man. Kärlek till barnen. Kärlek till det här livet som pendlar mellan jordfräsarkänsla och någon sorts jävla harmoni.
Jag tror ju inte på att vissa dagar ska utpekas som signfikanta, ta dagar från förr ”alla menlösa barns dag” – man dör ju. Eller ”alla hjärtans dag”. Varje dag bör vara dagar när hjärtat ställs på vid gavel.

Vad är kärlek? Kanske mänsklighetens klurigaste fråga. Sen jag fick barn så finns det en kärlek som nu och för alltid kommer att vara villkorslös. Episk. Monumental. Instrumental. Att tänka på mina barn är att alltid ha en kakafoni av världens vackraste musik i huvudet.

Kärleken till en man (eller kvinna) är som ni vet en liten smula mer komplicerad. Det enda jag verkligen kommit fram till under mina år som forskaraspirant på kärlekens irrvägar är att kärlek är den totala motsatsen till rädsla. Utan mod – ingen kärlek. Utan risktagande – ingen kärlek.

Själv är jag väldigt kär.
Det är inte längre läskigt.
Jag vet vad jag är och inte är idag.
Det handlar så mycket om acceptans, om integritet, om att våga bli älskad för den man blev och valde att bli.
Kärleken behöver inte vara enkel eller ens lycklig hela tiden, men den ska fyllas på med energi och den ska vara ärlig. Kärleken är en strålkastare där ljuset måste vara tydligare än skuggorna.
Ingen har sagt att det är lätt.

Kärlek till alla er som föröker eller har försökt hålla den vid liv. Eller som Bob Hansson skrivit i den underbara boken ”Kärlek, hur fan gör man?” ”Tvåsamheten är fylld av så många saker som inte lämpar sig att tala om på parmiddagar”.

Läsgodis.
 

Öppen fråga till Blondinbella: Hur ammar man en Barbie?

Sonen i sängen. Då är allt bra.
Vaknade klockan tre i natt. Sover dåligt. Drömmer om tidigare pojkvänner som vill adoptera bebisen. Drömmer om hus och lägenheter som jag budar på.
Magen i grodperspektiv.

Vaknar av att Dante kryper intill mig och håller mig på magen. Lille hen sparkar till svar. Idag går jag in i månad sju. Det går fort nu! Bebisen väger typ ett kilo och kommer förmodligen klara sig om den kommer nu. Kollar på för tidigt födda barn som är små som sorkar. Herregud! Hur ammar man en Barbie? Kanske ska fråga Blomdinbella… Hon gillar ju heteronormativa leksaker!

Tänker på henne och hennes aggressiva uttalanden. Varför vill man framställa sig själv som en bortskämd, empatilös brats? Tänk på alla ensamstående päron som sliter arslet av sig för att ha råd med hyran. Tänk på alla suffragetter, Fogelstadskvinnor, Alva Myrdalor och rödstrumpor som banat väg för att din Gillis överhuvudtaget får gå på öppna förskolan.

Du är rik, vacker, lyckligt gift, kunde få barn, får massa gratisprylar och har tusentals fans. Många lever tusen mil från din privilegierade verklighet. Tänk på det nästa gång du väljer att ”stå” för dina mossiga åsikter. Tryck på kärleksknappen och rikta radarn åtminstone några kilometer utanför din bostadsrätt i Vasastan? Ok!

 

Frukost som blev lunch

Upp till kamp!

Skriver programförslag med Sanna och Robin. Vi pratar jämställdhet, politik, hundägare och kärlek. Till det: skomakarlåda.

Äter för fem.
 

Leila Lindholm triggar hemmafrun i mig

Var på invigningen av Leila’s General Store i Moodgallerian igår. Älskar när allt är så där american in the 50-ties. Små delikata amerikanska burgare, delicious fingerfood, Vackra förkläden, shabby chic-stolar, vackra Leila. Precis så där som man önskade att man var lite mer, men liksom inte har tid för. Har precis investerat i en bakmaskin – det får räcka ett tag.

Shabby stol.

Vill-ha-glaskanin.

Nästa år kanske jag satsar fullt ut – på ett rutigt förkläde.

 

Den blivande fadern…

…verkar uppriktigt jätteintresserad av mitt senaste klädfynd från Cheap Monday. Älskar också mammakläderna jag hade på plåtning igår! Skönaste svarta mammabraxorna med skinndetaljer från Mom2Mom. Jacka från Monki och fin klänning från Glammoms.se. Det finns hopp! Hade även med mig världens underbaraste och mest krävande praktikanten. Kebab, cola, godis och fungerande internet var hans minimikrav…

Den krävande praktikanten…
Med mitt lilla hjärta i magen.
Håret är HELT naturligt.
 

Sammandragningar från hell och ett nytt bakverk

Pom & Flora

Så fort jag blir minsta upprörd eller stressar förvandlas jag till en strandad val. Magen drar ihop sig som ett dragspel och det gör ONT!

Var hos Cilla barnmorska igår som sa att det kan vara urinvägsinfektion så nu har jag kissat i ett rör. Lämnat röret och hoppas på en förklaring.
Nu ska jag äta en croissant och klappa på magen på mitt favoritfik Pom & Flora. Fick lära mig en ny grej igår när jag var hos Cilla. Hon sa att upp till vecka 30 är det ok med sötsaker men sen ska man ta det lugnt annars kan bebisen bli stor. Jag har haft en väldigt stor bebis, Ilon. Han blev stor utan sötsaker så jag passar på. 26+4. Har tre veckor och tre dagar på mig. Gäller att passa på.
Cronut. Woha!

Idag fick jag förresten lära mig om ett nytt bakverk: cronuten. En blandning av croissant och donut. Väldigt spännande. Har ni testat?

Kram