Hej hej vecka 29 och lilla Bobo

Plötsligt börjar det kännas som jag inte hinner med. Trimester 3. Elva futtiga veckor kvar. Tror i alla fall att vi har enats om ett namn: Bobo!!!!

Alfred passar inte ihop med killarnas namn har vi kommit fram till. Andra namn som ligger och pyser: Miles, Ollie, Elis, Simon,Love… men Bobo är gulligt! Mammas Bobo. Dantes enda invändning: ”Men är det inte konstigt att heta samma namn två gånger i rad? Bo och Bo?”

Dagens vykort.
 

Jag går och cyklar

Är falskt anklagad för att mannen ser ut som en liten spädgris, ”Det är ditt fel. Du sa att jag skulle ta det lugnt med solskyddet om jag ville bli brun.”

Jag förklarar: -Men jag menade att du kanske kunde dämpa faktorn från 50 till till exempel 30, inte sluta helt…

Man får de det hela positivt. Nu ser jag honom på stranden väldigt lätt.

Annars är det bra. Jag springer på toa stup i kvarten. En klunk. Ett kisseri. Liten blåsa. Större bebis. Det positiva med detta eviga rännande är att toaletten spolar sig själv. Så amerikanskt. Har ätit frukost med Dante som trodde att han skulle komma undan med coca cola i glaset!!!! Hahahaha!!!!

Har även hunnit köpa en ny bikiniöverdel (så turkos), få ett spel på dom större barnen (mitt fel att dom är bortskämda dock) och ta en cykeltur (provade jogga, kände att kossan i mig muade ”nej!!!”)

Just nu har jag vattenpaus på The Westin. Passar på att läsa några rader i Konsten att vara kvinna. Lyssna på dom här geniala raderna kring huruvida man är feminist eller inte: ”A: Har du slida? Och B. Vill du bestämma över den själv? Om svaret på båda dessa frågor är ja: Grattis du är feminist!”

I love Caitlin Moran!

Puss o kram från Aruba

Världens sötaste lilla spädgris.
Vattenpaus.
Ny turkos överdel.
Vårt hotell, aka Holiday Inn.
 

Vad är det för fel på klyschor?

Den här bilden är ju en semesterklyscha: två färggranna drinkar mot kari biengrönt. Allt som många tycker är härligt blir helt plötsligt klyschor. Thomas Ledin. Vitt vin och räkor. Charter. Kärleksballader. Att gå ner på knä och fria. Melodifestivalen. Tacos på fredagsmyset…

Dom som är finsmakarna dömer ut den stora massans vardagssmultron. Jag börjar mer och mer uppskatta klyschlivet. Ge mig tacos i drivor! Glada barn på kidsclub. Volvo villa och vovve. Jag vill bara ha lite lugn och ro. Och en smoothie.

Kids club!
 
 

The all american day

Igår var en sån där dag då alla gick ner i semesterlunk. Det vildaste som hände var när krabban Bertil gick till anfall mot min fot. Det var en traumatisk upplevelse för Dante och mig som kände att han började bli lite som ett husdjur för oss. Idag är det mera ös. Vi är på Le Palm Island på en All inclusive-dag. Barnen är in heaven och jag låtsas som att bananbåtstrion tillhör den där högljudda amerikanska familjen som sitter till höger när båtchauffören tycker att det är lite märkligt att det finns ungar som åker bananbåt sju gånger på raken…

 

Ja, jag har köpt eget bröd

Eget bröd. Då får man kaka.

På amerikaniserade orter ligger dom där som förföriska älskare. Bruna. Vita. Honungsfärgade med blå inslag. Gyllengula med vit glasyr. Frasiga rullade i choklad. Amerikanerna och Filip Hammar kallar göttisarna för ”white death”. I gravidtider som dessa är min karaktär på bottennivå. Jag är kakmonstret. Jag är glad amerikan. Jag var tvungen att köpa eget bröd. En liten kompromiss på morgonkvisten. Känner mig väldigt svensk när jag lägger upp mitt hälsobröd på rostfräsen. Stig-Helmer på Aruba.

Har också hatt.
 

Dagens vykort

Vagabonder.

Vi tar dagen som den kommer. Åker runt med hyrbilen. Stränderna här är så overkligt vykortiga. Inga försäljare. Knappt ens möjligheten till skugga. Som Babybeach! Man dör ju.

 

Konsten att vara kvinna

Och jag som trodde att jag var ärlig…
När får de gälar?

Stjäl lite tid för mig själv när barnen badar. Ärligt talat badar dom helt skrynkellänge. Ilon klagar på klorhud och blåsor på fingertopparna, men vägrar komma upp. När får dom gälar?

Hur som, jag passar på att som alla kvinnor i alla tider gjort, elegant stjäla lite egen tid. Tredje gången jag köper den här boken. En gång förvandlades den till en sistaminuten-tjejmiddagspresent, en gång försvann den i en flytt så nu är det tredje gången gillt. Konsten att vara kvinna av Caitlin Moran. Och jag måste säga att boken är fantastisk! Sååå rolig! Skrattar högt vid poolen (så pinsamt enligt vissa).

Snyggt politisk! Chockerande ärlig! När hon berättar om sina porreferenser så vill jag bara bli tonåring igen och flytta till London. Varför finns det så få böcker som den här? Ärliga, roliga böcker som säger hur det är på riktigt! Ska ringmärka den och ta fram den till framtida teens i familjen. Kan underlätta en hel del. Som det där att tjejer har hår på musen. Det verkar inte vara något som man blir varse om man skulle råka surfa in på en sån däringa sajt…

 

Vad är det för fel på att fira med en glass, Chris?

Sent om sider når nyheten oss här på Aruba. Madde och Chris har fått sin lilla privilegierade bebis. Som ser ut som mamma. Precis vad Chris önskade. Det tog lång tid och allt är fantastiskt. Grattis från mig! Förstår precis alla känslor som dyker ner, dyker upp. Att ingen har sagt att det var så här fantastiskt? Att ingen förut har fått en sån här perfekt liten bebis? Helt utomjordiskt!

Så kommer frågan hur pappa Chris ska fira? Att bara vara med mamman till sitt barn som är helt slutkörd trots påslaget av lyckohormoner verkar inte tillräckligt. Tycker vare sig reporter eller nykläckta Chris.

”Det blir väl en drink.”

Och jag känner att jag blir så där fittigt pk och åker rutschbana nerför alla statistikkanor om alkohol och barn som far illa och allt Chris sa var att han skulle fira med en drink. Det är så papporna (överklassen) firat i alla tider.

Sprit och cigarr med grabbarna.

Plötsligt inser jag Daniels storhet. Med känslor all over the place. Han vill inget bevisa. Han vill ingenstans. Han är en medelklassgrabb som tycker att den där jävla drinken kan vänta. Att det finns andra saker som är viktigare än att fira med ladsen.

Det var bara det. Grattis igen! Är uppriktigt glad för er skull! Nu ska vi köpa glass och fira med er!

 

Hejsan morsan, hejsan stabben

Dante och jag.
Glass-tajm!
Den blivande fadern.

Vi har det bra vi här på Aruba och saknar ingen vintersport. Idag har vi tagit vindsurfinglektioner, eller inte jag på grund av stor mage, och det gick fint som snus.

Mannen har surfat.
Livet är fint!
Havet.
Ossian och instruktör Frank.
Vi som inte fick vara med.

Vi har vår röda jeep och utforskar den här lilla ljuvliga ön med sina kritvita stränder och softa stämning. Magen börjar bli brun. Barnen börjar varva ner. Semesterreglerna efterföljs (tre enheter per dag. Valfria. Glass+läsk etc) trots vissa utbrytarförsök. Romantikfaktorn ligger på klassisk semesternivå (barn i sängen, jetlag, brända ryggar osv). Vi snorklar, äter middag med sovande barn, spelar vändtia, läser, räknar ödlor och njuter av att få kramas hela dagarna!

Kram!!!