Avicii-stämning i hela stan

I fredags kväll. Mellan akt 1 och 2 av vår show i Västerås ser Anitha plötsligt ut som ett spöke, ”Avicii är död!”

”Va?”

Det kändes helt overkligt. Där stod vi på scen och skulle vara roliga om fem minuter samtidigt som världens sorgligaste nyhet dök in i logen som en bomb.

Calle och Lova.

Tim Bergling. Så sjukt ung. Bara 28 år och nu. Inga fler magiska låtar, en familj i spillror och en jävla bransch som äter upp sina guldkorn. I längden är det få som orkar med pressen att axla det uppenbara att man blivit en halvgud. Någon som ska frälsa en hel värld med sin musik. Till slut måste man ta till något som lindrar. Alkohol, droger, sex, träning, tabletter…bara något som dämpar ångesten tillfälligt, en drink som lugnat nerverna. Inom beroendetermer kallas det självmedicinering. För Tim blev räddningen mot skenande nerver och panikångestattacker alkoholen. Har ni sett dokumentären om honom i SVT? Det är så att man vill skrika ”Snälla ta bort honom från den där helvetesvärlden!” Men the show must go on. Det är för mycket som står på spel. För många som vill ha sin del av guldstoftet.

Avicii blev 28 år.

I bilen på vägen hem spelar alla radiostationer Aviciis musik. Instagramflödena svämmar över av kondoleanser. Anitha och jag sjunger med i ”Hey Brother” och jag liksom bara ryser. Dels för att allt är så jävla orättvist, dela för att jag plötsligt inser hur många av hans låtar under så kort tid betytt så mycket för mig personligen. ”Wake me up”? ”Levels”, ”Hey brother” och ”Lay me down” kom alla ut samma år som jag separerade från mitt ex. På en och samma år ett vidrigt år och ett underbart år. Tillsammans med musiken kom livet och glädjen tillbaka!

Jag ringer min 15-åring som är hemma hos en kompis. Plötsligt förstår jag. Det spelar ingen roll. Inget spelar någon roll om man inte har sina barn. Klarar inte ens sätta mig in i känslan av att förlora sitt barn. Någon som en hel värld tagit ifrån en. Ossian. Snart ute på egna ben i världen. Akta dom som försöker utnyttja honom. Jag kommer komma efter som en blodhund!!!!

Hela helgen har varit Avicii-land i Stockholm. Överallt har musiken strömmat som en enda lång kärleksslinga. Ut från bilar, restauranger, klubbar, caféer, köpcentrum…

På middagen hemma hos Calle och Jenny igår var det typ det enda vi pratade om. Hur blev det så här? Vem kunde ha räddar honom? Kunde någon det? Tim var arbetsnarkoman, superperfektionist och han mådde både fysiskt och psykiskt dåligt. Som upplagt för en katastrof. Vi måste våga prata om psykisk ohälsa och drog och alkoholproblematik utan skam, skuld och hysch hysch. Vi måste se till att människor som mår dåligt får adekvat hjälp och inte hamnar i klorna på människor som inte bryr sig om att man är känslig eller svag. Vi måste se efter varandra, inte titta bort. Psykisk ohälsa är som vilken sjukdom som helst. Måendet är inget vi kan skjuta upp. Män mår allt sämre i Sverige. Kanske handlar det om att det har blivit mer okej att prata om, kanske har män inga verktyg att använda sig av eftersom många killar blir uppfostrade att inte vara veka. Avicii försökte inte smyga med att han hade problem. Han var en sån förebild på alla plan. Inspiration för miljoner.

Jag tänker på Tims familj. Sänder all kärlek. Nu ska jag köra Dante till fotbollen och pussa pussa honom.

 

Vad tycker ni om Knytbluskriget?

Hej!!!! Det är 22 grader! Det är sommar! Jag har bara ben och flipflops! Livet vänder! Jag och Anitha är på väg till Västerås för att showa! Kl 19.15 går vi på scen! Kom dit! Det blir skoj!

Idag flyttade vi till ännu en ny lägenhet. En vecka kvar till vi får huset och sen ska jag sova i en MÅNAD och sitta i trädgården och pilla mig i naveln!!! Igår var jag i Gamla stan och deltog i Knytblusmanifestationen. Så mäktigt med alla som samlas och säger ”nu är det nog!” På kvällen satt jag och manifestationens initiativtagare Nina Rung hemma hos henne och var med på länk i SVT opinion. Nina har ju debatterat det här i radio och media. Som hon säger, ”Fokus har flyttats från vad det verkligen handlar anklagat kulturmannen för sexuella trakasserier”. Så är det ofta när vi tjejer står upp för oss själva. Plötsligt skiftar man fokus. Som i det här fallet. Sara Danius ledarskap. Sara Danius kompetens.

Det är svårt att inte prata om gubbvälde här även om jag inte tror att Sara fick gå för att hon är kvinna. Men att vädra unken luft i akademien verkade inte uppskattas.

Kanske var en omöjlig uppgift. Att hävda att knytblusen målar in kvinnor i ett hörn tycker jag är skitsnack. Alla sätt att belysa orättvisor och trötta gamla patriarkala beteenden är BRA!!!! Kvotera mera! Hinner inte skriva mer nu. Ska in på Sveriges radio i Västerås. Happy Friday!!!

 

Paniken när ens unge är borta! Och om att leva med en marodör

Alltså. Frasse är ju 1 1/2 En supergosig ålder på alla sätt. Men inte alla.

Den lille livsnjutaren kräver typ dygnetruntrobot. Tänk att ha någon som har tålamod att gå efter honom och se till att:

1. Han inte river ner saker

2. Han inte häller ur saker.

3. Han inte äter upp saker.

4. Han inte ritar/målarpå/pillar sönder saker.

5. Han inte fläckar er soffor/stolar/mina kläder.

7. Han inte rymmer.

8 Han inte hoppar ur vagnen/klättrar på statyer/balkongräcken/trappor.

9. Han inte dricker giftiga rinnande saker.

10. Han inte förföljer varenda hund på hela stan.

Att ha en 1-åring är lite som att leva med en väldigt glad kamikazepilot.

I morse på väg till Ylva, vi skulle se lille Atlas för första gången, var jag nära att få ett litet bryt. Som tur var träffade jag Ebba och Katrin vid Karlaplan och fick lite stöd, haha.

Mutor funkar ett litet tag sen kastar han sig ner på marken och ger sig på jakt mot äventyret igen. Ingen hund är för liten eller för stor. Ingen knapp för högt upp. Ingen blomma för fin för att inte knipsa av på mitten. Inet toalettpapper för torrt för att kasta i toaletten. Jisses vilken vilosam sommar det kommer att bli på Gotland.

”Från och med fredag har vi ingenstans att bo”

Annars är allt som en dröm. Bobo har gått med på att kamma håret, hur fin? Mathias har börjat träna igen. Jobbet går bra. Barna är snälla. I morgon kommer dom stora killarna och från och med fredag har vi ingenstans att bo…

Det lutar åt lägenhetshotellet på Gärdet. Är nära ett litet sammanbrott nu. Jag hittar inte ens min dator. Men man får tänka som Astrid Lindgren, att det bara är världsliga ting. Jag och Bobo, eller förlåt ”hunden Dante”, var ute i vårskymningen och lekte och plockade blommor. Vårens första snödroppar. Superlycka! När vi gick hem stannade vi till vid bilen och när jag vände mig om var Bobo borta. Jag hojtade och sprang omkring, men det var alldeles tyst. Puts väck. Sån panikångest. Alla bilder som dyker upp i huvudet. Orkar faktiskt inte ens tänka på det. Efter några minuter av dödsångest sprang jag mot lägenheten där vi bor. Där stor han glad som en speleman med sin nya ”stora” kompis…Jag blev så jäkla lättad (och arg. I den ordningen) och det enda jag kunde tänka var, ”Det skulle aldrig gå att överleva om ens barn försvann.

Nu har vi pratat om det och pappa har varit allvarlig och jag hoppas att han förstår lite grann. Sen vi kom hem har han tvättat och badat sina platsdjur.

Jag har hunnit klämma in en lunch med min far också idag som hade frisyrångest,

fyndat en spegel på Myrorna och skriva ett kärlekssms till M! Love is i the air!

Mathias som fö undrar hur man får bort påsar under ögonen. Nån som har ett bra tips???

Sov gott och kram!

 

Koka spagetti carbonara på en spik

Alltså. Det här med att inte ha tillgång till sitt hem. Det sätter mycket i proportion. Det gör små saker så mycket mer uppskattat. Som att laga mat i ett kök, haha. Nu är det 10 dagar kvar sen får vi tillgång till huset vi ska hyra av våra kompisar i Täby. En superstor villa med LEKRUM! Så softish. Hela vår bil är proppad med grejer. I förrgår var jag och tvättade hos Lotta. Nu bor vi hemma i min kompis Petras lägenhet och igår så fick jag stå i kök och laga mat. Och hur mycket jag än uppskattar när någon annan lagar maten ute på restaurang så förlorar man ju hela flottiga känslan av dofter, provsmak och duka fram. Igår gjorde jag en carbonara. Vi hade ingen parmesan så det fick bli mozzarella istället. Funkade bra!

Här är receptet!

Pasta. Valfri sort för två personer.

1 mozzarella. Minitomater.

1 dl grädde

150 gram skinka

2 vitlöksklyftor

Salt peppar chili fransk senap

2 äggulor

Färsk persilja

Koka pastan al dente.

Rör ner äggulorna, kryddor, ost, riv vitlöken, lite senap i grädden. Blanda.

Häll över pastan. I med skinkan och värm. Servera med tomatsallad och kärlek!

”Servera med tomatsallad och kärlek”

 

Livet på turné (trött trött trött!)

Har precis kommit hem efter tre dagar på vägarna Haha. Det är väl så man brukar skriva när man rullar runt på turné? Känner mig som en bäver som har blivit manglad i en diskmaskin. Fattar inte att jag har kompisar som är på turné 130 dagar per år.

Jag och Anithisen är helt slut efter TVÅ helgwe, haha. Im to old for this shit, men samtidigt är det SÅÅÅ sjukt kul att träffa alla som kollar och kollar på vår show. Så mycket skratt och kärlek efter och under varje kväll. Efter Örebroshowen i fredags gick vi ut med ett gäng 20-måntings. Det är så mycket roligare att gå ut i mindre städer.

Olika åldrar. Alla dansar. Killar dansar med varandra. Ingen prestige. Jag och Anitha dansade med våra fans och hade skitkul! Igår var vi i Karlstad och min älskling Gigi bjöd på middag efter showen. Så härligt att bara vara med massa sköna tjejkompisar och mysa. I morse sov jag till halvtio och det har inte hänt på länge, typ år! Nu är Mathias och småfröna hos Calle och Jenny. Jag sitter på café och läser i min medberoendebok och dricker rödbetsshot. Försöker piggna till. Ska på middag och träffa min andra familj, Fia, Nisse och Lilith . Imorgon ska jag blogga om Sannas ljuvliga babyshower. Ha nästa söndagen!!! ⭐️⭐️💙🌹👏👏

Just ja! Passade på arr

Fixa mina nedbitna fingrar i Karlstad. Fattar inte hur annorlunda man kan känna sig med naglar. Som värsta superfinalen supertjejen. En fråga bara? Hur får man på sig strumpbyxor med stayin?

 

Lördagstipset: Etnografiska muséet och Arkipelag

Hej alla fina! Här dyker jag upp som gubben i lådan igen! Nu ska jag blogga som en iller! Jag och Anitha är ju ute på turné med vår show Förfest med Lillelördag. Förra veckan hade vi premiär i Stockholm och det var helt magiskt! Sen dess har vi varit i Gävle och Göteborg. Snart åker vi vidare till Karlstad! Kl 19.15 uppträder vi på Clarion collection!!! Kom! Det blir superkul!!! Biljetter finns på tickster.com eller i dörren!!!!

Killarna är hemma med Mathias. Pratade precis med dom och Bobo ska på 4-årskalas hos Daniel. Han är SÅÅÅÅÅ taggad! Har klippt naglarna och kammat håret, haha.

Skulle bara tipsa om ett muséum för er som bor eller ska till huvudstan. Jag älskar ju att gå på muséum! Bästa helgkombon med ungar. Win win. Alla tycker att det är kul och lär sig nåt. Det enda är att Frallan är så sjukt klåfingrig, så man får vara beredd så inget bengaliskt ben från år 0 hamnar i hans mun. Eller som i söndags när vi var på Arkipelag och Frasse försökte cykla iväg på en liten korgcykel anno 1901…

Här är i alla fall två helgtips: Etnografiska på Djurgården. Godaste lunchrestaurangen och mysigaste och roligaste pysselverkstaden!

Arkipelag: Ligger utanför stan, i Nacka, alldeles vettvilligt vackert vid havet. Just nu pågår en mysig utställning om Bloomburygruppen och sen kan man samla kottar i skogen! Ha bästa lördagen! Puss o kram

 

40% rabatt till mina bloggisar på min och Anithas show – Förfest med Lillelördag

Vaknade precis efter en zombienatt med en lite snorig Frasse. Vars liv fortfarande mycket går ut på att färsöka förlänga mina bröstvårtor. För dom flesta, kanske inte E-Type, så är det mesta i livet vardag! Därför måste man sätta guldkant på tillvaron!!!! 6 april har jag o Anitha Schulman premiär vår vår show Förfest med Lillelördag! Där pratar vi om förfesten och festen som en metafor för livet. Det blir lite discodans, dykfloppar ner i 90-talet osv. Kom!!! Ni får smink för 500 spänn och en klippning på Creative Headz!!!!! Vi börjar i Stockholm på Scalateatern och sen bär det ut i landet hela april!!!!

Om ni går in här och bokar fler än åtta personer så får ni 40 procent rabatt! Så snacka ihop er och kom!!!!!!

Här är turnéplanen. Love u!!!

 

Ananassalsa och längtan efter sitt ursprung

Igår var vi på middag hos Ninni, Christian, Tullan och Frank. Tror jag gillar Ninni extra mycket för att hon kommer från Småland. Min mamma är uppväxt i Eksjö. Jag längtar efter henne och jag längtar efter Småland. Nästan alla jular och alla lov tillbringade vi där. I mormors stora våning i Eksjö. Ni vet. Kroppsminnet. Det är ju liksom både fantastiskt och smärtsamt. Men man har sitt förflutna i blodomloppet, eller hur? Kanske är det så att man alltid längtar efter något som ska föreställa ett ursprung, ett sammanhang?

Lika som bär

En gammal kompis som jag inte träffat på superlänge mailade en bild häromdagen och då kan man snacka kroppsminne! Hon skickade en bild å mig när jag var tre. Lika gammal som Bobo är nu. Hahaha. Garvade ihjäl mig. Jag som trodde att han är en kopia av Mathias, så är han en kopia av mig!!! Samma Gustav Vasafrisyr. Klippt typ efter en kastrull…

Hursomhelst så ville jag bara säga godmorgon och ge ett litet recept på min ananassalsa som jag gjorde i lördag. Serverade med hel laxkrake  i ugn! Puss och ha en superhärlig dag!!!

Annsananassalsa:

En halv ananas tärnad fint
5 Gottistomater i rött (skär bort kärnhuset så blir det inte så vattnigt)
en rödlök
en chili
peppar salt vitlökssalt efter tycke och smal
olja
1 kruka färsk koriander
en smula socker

BLANDA!!!

Mås glömde ta bild innan vi började äta 😹

 

Att komma hem ska vara som nybakade bullar

Hej. Det var ett tag sen. Vi var i Miami. Det var underbart på alla sätt. Ljuset. Poolen. Vännerna. Stranden. Tid att prata om hångla lite grann. Sen kom vi hem och jag känner faktiskt att jag knappt hinner andas. Fem barn och tusen järn i elden. Men herregud. Vi är ju människor. I den bästa av världar, Sverige. Men så här. Vet inte varför jag inte har bloggat om det. Har ju pratat om det i podden. Men det känns som att när man skriver om det så blir det på riktigt. Ni som följer mig vet jublar vi flyttade till hus vid nyår.

Ett jättefint gammalt hus på Lidingö. Nära min bästis. Nära vatten. Stort så alla fick rum. Vi köpte nya köksgrejer. Möbler. Målarfärg…Ja. Ni fattar.  I tänkte att vi provbor här ett år och ser om det passar oss. Huslivet. Har ju provat förut och inte riktigt fått till det. Men plötsligt kändes det så trångt och jobbigt att bo sju! personer i en lägenhet. Hursomhelst. Det blev inte så bra. Huset hade stått tomt ett tag och när det blev kallt så kom det inte massa möss. Det var musbajs i barnens sängar. I väggarna. Det stor möss och KISSADE i hallen som att ”va fan gör ni här”. Hahahaha. Antisimex kom dit och sa, ”Oj, oj, och alla löv i trädgården. Det här kan ta lång tid!” Och allt liksom rann av mig av husdrömmar och övertalning och bygga nytt. Sen hände det några till ofräscha grejer som jag inte ens vill berätta om och så en kväll tog vi in på hotell. Vi får tillbaka vår lägenhet första augusti och hade ingenstans att bo. Då händer sånt som gör att man blir så varm i hjärtat. Man gör en shoutout och människor som man gillar, men knapppt känner hyr ut sin lägenhet till en. Världens finaste lägenhet. Med marmor och finaste stolarna, ja ni fattar. Och man frågar dig sjölv om man hade gjort samma sak för någon man träffat några gånger som är i knipa. Och de hoppas jag verkligen! Så nu bor vi hemma his Jennifer Kovacs och Alex Norén i deras lägenhet på Östermalm. Alex spelar ju på usatouren till 15 april så då flyttar vi igen…När vi var i Florida hälsade vi på i deras hur och alltså: gulligaste människorna!!!!

Det här med att drömmar går i kras. Man skäms ju. Känner sig som att man inte har koll. Som att man inte gjort sin research. Men ibland blir det fel och man har otur. Det gäller att inte stanna i depp och frustration. Att bo sju personer i en trea har ju varit en prövning, det tänker jag inte hymla med. Men herregud! Vi har ju varandra och måste vara väldigt nära varandra, haha. Bobo säger varje dag, ”När flyttar vi hem till Stockholm?” Haha. I juni kan vi flytta till Gotland, så nu gäller det att hitta ett ställe från april till juni. Hur bor ni? Hus eller lägenhet? Trångt eller spatiöst? Och har ni en lägenhet/hönshus/slott att hyra ut så HÖR AV ER!!!! Puss 

 

Miami

Nu har vi åkt från Jupiter och golfen till vårt underbara hus som vi lånat i Miami South Beach! Har varit i Miami en gång förut och älskar art deco byggnaderna, färgerna, ljuset och människorna! Säga vad man vill om amerikaner men dom vet hur man njuter av livet! Så välkomnande och i nuet!

Har precis varit och ätit en underbar lunch på Zuma, i Downtown Miami. Mia har ju fyllt 50 så jag, Mia, Ylva och Catrin åt godaste fölselunchen ever! Åkte uber och satt där och var hänförd av alla byggnader utanför när det pep till i luren. Det var min kompis Karin som skickade en helt jäkla fantastisk recension på serien som jag har jobbat med senaste halvåret, Den underbara historien – med Berg & Meltzer”. Igår hade serien premiär och jag är så stolt! En underhållande, feministisk tv-serie som tar upp en lite ihålig historia – nämligen svenska kvinnornas! Ni måste titta, kanal 5!!!!

Nu har vi firat och idag fortsätter vi fira för Urban fyller år! Livet är fint ändå!!!! Kolla min strawberry daquri förresten. Det var en ”liten”. Amerikanerna är galna i sina stora grejer. Blev typ sur när servitrisen kom in med drinken. ”Its only like four shots in one”. Då så…Samma sak i mataffären. Galet stora förpackningar. Buy one, get one. Psykologisk överföring att få folk att äta mer och sen konsumera mer. Ibland känns det bra att bo i lagom-Sverige! Nu ska jag ta ett dopp! Kram!!