Förlåt förlåt!

Vill be om ursäkt att jag varit dålig på att uppdatera bloggen på senaste tiden. Jag jobbar heltid med ett tv-projekt, gör vår show Kvinnogrisarna med Anitha Schulman. Det har varit föreläsningar, tår som ska opereras, barn som ramlar och slår sig (återkommer om det), skolbyten, gamla pappor och mer jobb! Nu ska det bli åka av! Hur mår ni gals? Är livet härligt! Vad vill ni läsa om? Vad ska vi debattera, fixa och trixa! Ge er tips och order! Haha! Puss så länge

 

Black Friday och jag ger er 20 procent på 8848 Altitudes grejer!

I samarbete med 8848 Altitude
Jag har ju ett samarbete med svenska klädmärket 8848 Altitude! Alla mina killar har hittat sina egna favoriter på deras hemsida. Bobo invigde sin superskönt overall idag. Komplett med snajsiga skidlglajor och allt. Nu ska det bara bli SNÖÖÖÖ! Då kommer vi gå loss allihopa. Vi älskar vinter och snö och som den snösiare jag är tror jag att det blir en vargavinter!
Black Friday är ju från början jänkarnas starskottt för att börja julpynta och börja gå loss på julklapparna. Och i år så tänker i alla fall jag INTE vara ute i sista sekunden! No Way, José. Också hårigt nu när mina äldsta killar önskar sig kläder i julklapp! Här är min tidiga julklapp till er! Ni får 20 procent på HELA JUNIOR SORTIMENTET (egentligen är det bara på utvalda produkter) med denna kod: AnnBF20 (kan ej kombineras med andra erbjudanden).  In och spana in erbjudandet här. Här har jag valt ut mina och grabsens favoriter, som det redan är sjukt bra priser på! Så nu kör vi. Kolla bilderna och sätt igång och handla julklappar. Merry Christmas, hoho! Puss
 

Nu ska minigrisarna bli rumsrena!

I samarbete med Hemfrid.

Vi har precis kommit hem till civilisationen från landet, huset på öjn. Idén att åka med elva ungar till ett hus med tre sovrum och tre morsor såg ju bra ut på planeringsstadiet och klart att det var kul att se hur kidsen/teeniserna åt halloween-godis över hela golvet, åt mat och chips i sofforna och hade ut slajm på golven. Jättekul! En snabb matematisk uträkning visade att jag, Lotta och Anitha städade efter barnen fyra timmar per dag. Då har vi inte börjat prata om drivorna med amerikanska pannkakor och tunnorna med köttfärsås. Visst att lyckliga barn ger lyckliga föräldrar, men när ska föräldrarna få läsa tjocka romaner och titta på när BARNEN städar?

Det kändes under dom här dygnen i storhushållet på Gotland. Det enda som hade gjort saken ännu mer utmataande hade varit om ett par grisar, en ko och några kaniner flyttat in i vardagsrummet. Jag spelar ju in ett program om kvinnans historia i Sverige med Christine Meltzer och Carina Berg just och desto  mer jag läser, desto mer förstår jag hur mycket vi svenska kvinnor har dubbeljobbat. Huvudansvaret för hem och familj samtidigt som vi slitit oss hålögda på fabriksjobbet. Och inte har vi fått betalt heller. Klart vi inte ska känna minsta ångesten över att ta hjälp av några som både hinner och kan göra jobbet bättre.

Efter en vecka som godisknaprande bonnmora åkte vi tillbaka till lägenheten i stan och jag började nästan gråta av tacksamhet när vi ramlade in över tröskeln. En liten lapp, som vanligt, från tjejerna på Hemfrid. Jag brukar ju alltid träffa dom på fredagsmorgnar vid halvniotiden, men nu var vi bortresta och vi sågs inte den veckan. På lappen brukar dom skriva en liten hälsning eller om det är något särskilt som behöver kommuniceras.

”Have a nice journey and a nice weekend. Agnes & Pianot”.  

Det är en detaljerna som jag uppskattar i samarbetet med Hemfrid. Den personliga tonen. Att det inte blir ett ”dom” och ”vi”.  Vi vill inte ha någon osynlig hjälp med hemmet, utan både jag och Mathias tror på att ha ett samarbete där alla mår bra och känner sig trygga och uppskattade! Det är nog mitt bästa tips när du ska välja ett företag som hjälper dig med dina barn och ditt hem! Det är därför vi är så nöjda med Hemfrid!

Tillbaka till barnen och den eviga frågan: När ska barnen börja hjälpa till och hur mycket ska dom hjälpa till hemma? Jag vill ju att dom ska växa upp och bli bra ansvarsfulla människor och just nu tycker jag att dom drar lite mer åt minigrisar-hållet. Killarna behöver bara gå genom ett rum så ser det ut som en container. Stök är deras bästa gren! Det värsta? Dom märker det inte ens. Det märker man ju på dom när man fått typ tre stöksammanbrott, ”Vaddå, det är ju jättefint här. Vi städade ju igår. Chilla mamma”. Eller ”Åhhh, måste jag?” eller ”Jag gör det efter matchen/filmen/kriget/hunden.

Jag ni fattar ju själva! Jag behöver motivera den lilla städhjälpen å det grövsta. Hur kan jag få barnen att bli bättre på att hjälpa till hemma och städa innan det är för sent? Jag förstår varför dom ska det, ”Dom känner sig betydelsefulla och det är bra att lära barn nya saker”, HUR GÖR MAN? Enligt forskaren Martin Forster  (som har ett barn och jag har fem!) säger att barn tröttnar och tappar motivation om dom inte har något att sträva efter”. Vaddå måste jag ge dom en glass eller pengar så fort dom ställer in ett glas i diskmaskinen? Kommer bli skitdyrt. Och apjobbigt. Nä jag får testa ett annat upplägg för att få dom att bli glatt visslande städ-nissar.

Så får jag barnen att hjälpa till att fixa hemma:

  • MUTOR: En kompis till mig körde ett klassiskt poängsystem. Dammsuga: 10 kronor, plocka av bordet 5 kronor, tvätta 50 kronor (kommer aldrig att hända), vattna en blomma 3 kronor, ta hand om lillebror 25 kronor (men helst gratis).
  • SPEEDCLEANING: Funkar på treåringen när vi kör tävlingsmomentet, ”Nu ska vi se vem som vinner tävlingen ”plocka upp sina leksaker snabbast!” Funkar alltid.
  • TYCKASYNDOM-KORTET: ”Mamma är så trött. Jag har aldrig varit så här trött. Det är kanske en dold sjukdom som gör att jag har så ont i ryggen”. Om ni inte hjälper mig kommer jag inte kunna skjutsa till fotbollen.
  • NAKENSTÄDNING: Den här varianten funkar bäst på mindre barn tror jag. Och om man städar i badrummet. Så barnen/barnet kan bada samtidigt.
  • STÄDLISTA/VECKOSCHEMA: Alla har en var sin uppgift. Varje dag eller på en bestämd dag. (Konstigt att alla barn i den här familjen vill ha som uppgift att handla inför fredagsmyset).
  • TEKNISKA STÄDHJÄLPS-PRYLAR SOM ÄR SOM HUSDJUR: Vi har precis investerat i en liten robotdammsugare som vi har döpt till Damsy. Frasse tror att det är en hund. En hund som äter damm.

 Så gör som jag och se till att få lite lyx och tid över i vardagen. Det hjälper Hemfrid till med! Kram

och en lånad kanin så att det blir extra stökigt…

 

sovrumspiff – ett bra tips

Höstkylan är här, lika så det tidigt fallna mörkret. Småförkylningarna härjar. Det är mycket på jobbet och hushållslogistiken kärvar. Det är det ena med det femte och tröttheten gör sig påmind titt som tätt. Antar att någon kan känna igen sig?
Jag har försökt samla på mig tips och idéer på hur man med små knep i hemmet både kan ljusa upp stämningen en smula och muntra upp sig själv och familjen lite. Det låter kanske inte som några större underverk, men jag lovar, det gör skillnad. Funkar iallafall för mig.

Sovrummet är A och O. Ha det som en fri zon. Låt inte stöket, jobbet eller konflikterna hänga med dit. Att ha åtminstone ett rum iordning, städat och mysigt räcker långt. Man hinner kanske inte ha allt i hemmet fixat och ombonat hela tiden, men att som sagt ha ett rum där man kan släppa allt, underlättar verkligen.
Så har du bara en liten stund över, ta tag i sovrummet. Städa och gör det till en härlig oas.
Här kommer mina bästa tips på sovrumspiff;

  • Byt lakan, vädra ur, fluffa upp, fräscha till. Och framför allt; bädda!
  • Testa använda överkast. Skapar en helt ny och lite ”hotellig” känsla.
  • Fixa olika ljuskällor. En taklampa med starkt ljus har sina fördelar, men att ha små lampor eller levande ljus adderar den där mysfaktorn som ger så mycket.
  • Lägg in kläderna i garderoben/byrån. Hur lätt är det inte att man dumpar kläderna på en stol eller liknande? In med dom i garderoben och det kommer kännas mycket friare.

Det finns givetvis flera större ingrepp man kan ta till för att fixa en skön stämning i hemmet, men jag gillar just dom här smågrejerna som varken behöver kosta särskilt mycket pengar eller ta någon längre tid.

Kom gärna med era tips på hur ni fixar där hemma för att pigga upp er själva i höstmörkret.

rum7.jpg

 

Ta kontroll över elden!

I samarbete med Sector Alarm

”Nu måste alla plocka ner lösa saker eftersom det är storm i Visby hamn.”

Vi är på båten till Gotland och kaptenens ord gör mig aningen nervis. Sist vi var på Gotland utanför sommaren, nämligen i påskas, åkte vi hem efter ett dygn. Små möss i sängen. Bebisar med kalla fötter och fukthosta och en påsk som fick spontanfiras på hotell. Nu är jag och Lotta på väg med ungarna och Mathias varningsklockor börjar ringa, ”Det kommer vara för kallt. Det ska bara bli några grader varmt och du kommer ringa till mig och bla bla bla”.

Men som jag brukar säga. Allt är så mycket lättare när man bara är qvinns och lite kyla har ingen dött av. Killarna och jag har gjort en inköpslista. Fyra mobila element om det behövs extravärme, godis i drivor, varma strumpor och drivor av ved och ljus. Vi har nämligen köpt en kamin som precis blivit installerad precis och plötsligt blir jag medveten om brandrisken. Har blivit galen på äldste sonen flera gånger när han glömt släcka sitt mysljus i rummet. ”Fattar du inte att om det börjar brinna mitt i natten så kommer hela gården brinna ner. Och vi kommer brinna inne.”

När vi åker ner för rampen och ut på kajen spöregnar det. Jag ler och pratar för fort. ”Påminn mig om att vi måste köpa väldigt mycket ved”.

Gud, tänk om vi kommer in i vårt gamla hus, med anor från typ 1800-talet, och det är lika härligt som i en gammal fuktig källare på medeltiden.

Mörkret sänker sig och regnet dansar samba med vinden. Eller stormen. Bobo är klar med sin åsikt, ”Jag gillar inte storm”.

Äntligen framme och inne i huset är det varmt. Vår hustomte Peter varit och eldat i den nya kaminen! Så klart tycker barnen att det är superspännande med elden. Jag känner mig jäkligt glad för vårt brandalarm när 13-åringen ”råkar” peta ut halva glöden på golvet. Jag förklarar att trygghet är det viktigaste i ett hem och att elden är trygghet, men också livsfara.

”Det brinner i 17 hem varje dag i Sverige, visste ni det?”

Ingen visste det. Det är alltså det vanligaste stället för brand i hela samhället!

Nu blir det så uppenbart hur naiv jag har varit när det kommer till brand och eld. Herregud! Till och med en smartphone-laddare kan ju bli överhettad och fatta eld. I det här huset är mitt livs största skatt – alla barnen. Vi måste ta ett helhetsgrepp kring det här med eld och bränder. Varför ta en massa onödiga risker om det inte behövs?

Efter frullen dagen efter frågar jag ungarna om dom har brandövat i skolan och på förskolan. ”Ja i skolan har vi det. Vi fick livrädda en docka”. Ossian ritar en utrymningsplan och vi bestämmer att det blir studsmattan som blir samlingsplatsen om det skulle börjar brinna. Det tycker att det låter bra, ”Det är farligt om det brinner då kan det komma blod,” menar Bobo.

Lilly tycker att studsmattan är en bra samlingsplats för den ”är långt bort”. Vi pratar om giftig rök och går in på Sector Alarms hemsida för att spana in deras upplysande och gulliga film om hur man kan förbereda sig inför en brand. Gå in och kolla här www.sectoralarm.se/brandovahemma  hela familjen h brandöva sen! Det gjorde vi och det var en succé. Särskilt eftersom alla barnen fick diplom efteråt som vi skrev ut på Sector Alarms hemsida!

Sector Alarm vill att alla ska få kunskap och rusta oss om nu branden, ta i trä, skulle vara framme. Känner mig så korkad att jag inte tagit det här på allvar tidigare. Vågar inte ens tänka på vad som skulle kunna hända i huset på öjn om elden är framme. Men det kommer inte hända! För nu har vi kunskap om vad vi ska göra om elden är framme. Ta kontroll över situationen du också! Vi har bara ett liv!

 

Höstlovstips: Peter Pan på Intiman

Häromveckan var jag och Lotta med kidsen på Peter Pan på Intiman. Jag har ju bestämt mig (som vanligt hehe) att det här året ska bli ett kulturår för mig, familjen och barna. Det är så sjukt kul att se hur stort och härligt och fanatasieggande det är för barn att gå på teater, musikal eller bio. Älskar sättet dom lever sig in i karaktärerna, i sångerna och handlingen. Och Peter Pan känns ju som en väldigt aktuell musikal just nu när all skit händer runt om i världen. Den handlar ju om Peter Pan som inte vill bli stor och drömmer om tryggheten i att ha en familj och en mamma.
Trots att en hel del har hänt i världen sen pjäsen hade premiär i början av 1900-talet är ju barn fortfarande ”kristdemokrater” (snott av serietecknaren Liv Strömqvist) och vill ha en vanlig familj i ett vanligt hem med en vanlig hund och en vanlig semester.
Tänkte recensera musikalen också.

Frasse som är ett sitter i Intimans nedsläckta salong i nästan två timmar (korvpaus efter 50 minuter) och lyssnar på historien om familjen Darling i London. Wendy har ju en sista natt i barnkammaren innan hon måste bli vuxen. Men då kommer ju Peter Pan och tar henne och brorsorna till landet Ingenstans där det ständigt pågår ett krig mellan Peter Pan och alla borttappade och oönskade ungar. Jag har ju lite svårt för uppsättningar som är för gulliga, där man underskattar barnens förmåga att ta in gott och ont, att se det komplexa i olika situationer. Men det har dom inte varit rädda för i den här uppsättningen. Superduktiga skådisungar som är galet trovärdiga som hårdhudade minipirater. Fina och finurliga scenlösningar och bra sång och dans! Och det viktigast av allt: bra uppsättningar stimulerar fantasin! Bobo har snott flera lines ur musikalen. Dom drar han till med lite då och då. Som igår när vi var inne och promenerade i Visby och Boban ville att jag skulle bära honom. Det var ju svårt eftersom jag bar på Frallan. ”Men älskling. Jag kan inte bära dig nu. Jag har ju bara två armar. Du får gå med Tom Allan.”
(Bryter ihop) ”Jag vill inte. Bär mig!”
”Men nu funkar inte det. Och du är stor kille nu och kan gå själv”.
”Men mamma. Jag är liten. Jag vill aldrig bli stor. Jag vill vara Peter Pan”.

Skickat från min iPhone

 

Ibland vill man HEMSKT gärna ta en paus från sina barn

Det ser alltid ut som en bra idé på pappret. Det här att man ska bo ihop väldigt många barn och väldigt få vuxna. Och det här som ”folk” säger att barnen ”tar hand om varandra”. Jo. Men sen är det väldigt långa pauser då dom inte riktigt vill ta hand om

varandra. Och alla jäkla slajm? Vem köpte den? Och vem kletade ut den på min swedish rugs-matta???? Att vara för många på en för liten yta är som att leva i en evigt pågående rättegång samtidigt som man jobbar som konflikthanterare på FN. Eller som att vara militär utan minsta pondus. Ingen för honnör när man går förbi och ingen tar order. ”Städa nu annars blir jag arg”. Man tittar ut över alla frågetecken som bara ”Jaha”. Sista morgonen var mycket nära en djup kris (läs sammanbrott) mellan mödrar och barn. Lotta fick utbrott. Jag försökte få tag en jourstädare. Huset såg ut som en soptipp och den enda tröst som fanns var barnens uppenbara lycka att få hänga i klasar och stöka ner…Men ibland hjälper det inte att man är världens härligaste mamma som fixar och fixar, man tröttnar på dom bortskämda tonårstrollen som hugger pumpor ute på vedstubben, äter en ur huset och måste bli hotade för att hjälpa till. Så här: man vill HEMSKT gärna tar en paus från sina barn. Man vill låsa in dom och slänga nyckeln. Man vill sälja dom på auktion för en kexchoklad. Så städar man i fem timmar och ska skjutsa dom största till båten . Och så är dom så fina och så snälla och man minns alla gånger när dom var mindre och hjärtat gick sönder både när dom kom och gick för dom var allt för små för att vara utan sin mamma eller pappa. Allt kommer över mig och tårarna rinner och barnen blir oroliga. ”Mamma sluta gråta annars kan vi inte gå på båten”. Men jag kan inte sluta gråta. För dom

är allt jag har. Och dom är lyckliga och fulla av liv och har haft skitkul och själv är man ett sömnlöst vrak. Men då har man kompisar som har världens härligaste hotell inne i Visby, Revolver hotell (bloggar mer om det i morgon). Så plötsligt sitter jag och Anitha och käkar middag och barnen leker. Fortfarande skitjobbiga men inte så många, haha. Och vi badar och byter bajsblöjor och allt är som vanligt och det är fint och bra! Puss på er och kämpa på.

 

Tips till halloweenkalaset!

Jag, Anitha o Lotta är ju på barn och tjejhelgnmed alla barnen. Börjar haja nu hur bönderna hade det förr i tiden med 12 ungar, typ och storhushåll. Elden ska hållas igång. 200 pannkakor ska stekas och det är fan stökigt hela tiden hur mycket  man än städar. Börjar anta skepnaden av en bad mom blandat med en häxa!!!! Men precis när man har gormat klart så blir det mysigt en stund och bad mom blir Good mom igen…Just för tillfället ska jag gå in och skrika upp Ossian som sover. Vad är grejen med 15-åringar? Sen är det dags att börja pynta inför halloweenpartyt! Frans ska vara spindel! Jag nån form av häxa och Lilly är redan prinsessgast av något slag!! Återkommer med mer info snart! Tänkte bara inspirera er lite med min och Isabelle och Christinas kalasbok, Alla balla kalas och vårt monsterkalas. Älskar hela upplägget och älskar de avhuggna korvfingrarna! Mitt bästa tips är ändå att alla ska klä ut sig!!!!!!kram

Som sagt så tycker jag det bästa tipset är att klä ut sig, men fler tips till Halloweenfesterna kommer här;

  • Pimpa maten, kakorna, godiset och inte minst frukt går att göra halloweeniga. Selleristavar i satsumas eller chokladögon och munnar på bananhalvor funkar utmärkt. Korvfingrarna ovan är också dom super.
  • Dekorera mera! Låt barnen pyssla ihop dekorationerna, roligare än att köpa färdigt. Allt från att karva pumpor till att måla vita ballonger till spöken.
  • Aktiviteter. Sätt ihop spökrundor, läskiga skattjakter, eller varför inte ett quiz med halloweentema.
  • Och framåt sena kvällen, när kidsen somnat, är skräckfilmerna ett måste.
 

Tips till Halloweenkalaset

Mit

ä 

ρJag, Anitha o Lotta är ju på barn och tjejhelgnmed alla barnen. Börjar haja nu hur bönderna hade det förr i tiden med 12 ungar, typ och storhushåll. Elden ska hållas igång. 200 pannkakor ska stekas och det är fan stökigt hela tiden hur mycket  man än städar. Börjar anta skepnaden av en bad mom blandat med en häxa!!!! Men precis när man har gormat klart så blir det mysigt en stund och bad mom blir Good mom igen…Just för tillfället ska jag gå in och skrika upp Ossian som sover. Vad är grejen med 15-åringar? Sen är det dags att börja pynta inför halloweenpartyt! Frans ska vara spindel! Jag nån form av häxa och Lilly är redan prinsessgast av något slag!! Återkommer med mer info snart! Tänkte bara inspirera er lite med min och Isabelle och Christinas kalasbok, Alla balla kalas och vårt monsterkalas. Älskar hela upplägget och älskar de avhuggna korvfingrarna! Mitt bästa tips är ändå att alla ska klä ut sig!!!!!!kram Fortsätt att läsa ”Tips till Halloweenkalaset”

 

Ibland måste man fira av bara den!

Jag och min älskling har ju mycket ”diskussioner” och tjafs om det här med ambitionsnivån på vår liv, våra dagar. Vi är faktiskt båda sociala sockor och älskar att umgås och hänga med andra rent allmänt. Det behöver inte vara så speziale, det räcker med lite skönt häng. Men så är det det där med ambitionsnivån. De flesta av mina kompisar är ju såna där partystjärnor. Superteam som tycker art det är kul att handla, fixa och göra sjutton rätter i sjutton timmar. Det hinner vi inte av olika naturliga orsaker. Men håller ni inte med om att det är svårt att inte bli påverkad av alla underbara hem i tidningarna överallt? Av alla matprogram, inredningsprogram och så vidare? Inredning har ju typ blivit viktigare för oss än att käka. Lite som när man gick gymnasiet och hellre levde på nudlar än att inte ha samma jacka som typ alla andra. Okej. Tillbaka till ambitionsnivån. Tycker ändå att jag har lugnat ner mig för varje barn. Dels har jag blivit tröttare. Dels har jag insett att ha 50 personer på 1-årsfest kanske inte är något 1-åringen bryr sig jättemycket om…Så jäkla många kalas som jag har ägnar timmar åt och sen varit ett urlakat skelett när gästerna kommer. Nu köper jag färdiga tårtor och mixar med hemmagjorda. Gör lite av en kompromiss. Men va fasen. Ibland måste man få härja loss med storfest även om det tar på krafterna! Just 1-årsfester tycker jag är lite speciella. Det första året i en människas liv. Det första året av kärlek – så värt att firas! Så bjuder jag in dom jag gillar och det är ju många. Så blir Mathias stressad över hur vi ska få plats, ”Din pappa och mina föräldrar kommer ju behöva stå upp!” Och jag blir sjukt irriterad och hojtar, ”Men det är väl ingen jäkla hårdrockskonsert heller. Vi får plats!!!”
Så i lördags när Frallan firades var det mycket folk och ungar som levde rövare, men ändå – det är ju livet! Tysta kan vi vara i graven. Jäkligt länge. Om min älskade pappa, som börjar bli gammal, satt där med Frallan i knät. Båda i blå herrskjortor, haha. Och jag grät en smula och vi åt tårta och snittar och drack bubbel och jag hann typ inte ta en enda bild. Mathias och jag kände oss kära och alla var faktiskt väldigt nöjda och glada. Det blir som det blir och det är nästa alltid bra. Det handlar nästan bara om inställning! Eller hur? Sen snurrade jag ihop en håll käftenpasta av gamla rester i kylskåpet. Måste bara dela med mig:
Typ 400 gram oxfilé.
1 färsk chili.
1 2 små röda paprikor.
1 stor lök
2 vitlöksklyftor
1 dl parmesan
1 basilika
Salt peppar paprika curry basilika
3 dl grädde
Miniklick fransk senap

Fräs lök och vitlök och färsk chili
Bryn oxfilén
Blanda grädde parmesan och kryddor
Häll över såsen och paprika, låt det sjuda i fem minuter och servera med spagetti! Extra parmesan, basilika och chili som garnering om du orkar!