Jag älskar mikrovärldar

Det snöar här i Ramis. Stora, vackra flingor som blir till grädde i backarna. Har fortfarande inte slutat amma. Är rädd för att Frans kommer be om ”tutte” snart. Inte för att det spelar någon roll. Alla får amma så länge dom vill. Bara att jag
är som en zombie varje morgon eftersom Fralli vaknar typ 10 gånger per natt och vill använda mig som levande napp. Han använder mig även som ett piggpiller. En som en injektions-shot. En slurk och så Duracell-kanin igen. Julafton var superhärlig. Förutom att Dante var besviken för att han inte fick några bra julkappar...Har lovat honom att han ska få några julkappar som ligger på sängen när han kommer hem från Los Angeles. Killarna ska dit med sin pappa. En av mina favoritstäder. Jag har ju bott där och trodde att det var jag som skulle ta dit kidsen första gången. Känner mig faktiskt avis. Som att jag borde få vara med när mina killar får åka till en stad som varit min. Å andra sidan var det där som jag och deras pappa var på vår första love-holiday. Vi bilade runt. Red Woods, Santa Barbara, Las Vegas, San Fransisco, Mexiko, Santa Cruz...Vi cruisade omkring och var kära. Jag hade LÅNGT hår och körde lite gipsy-hippiestyle. Känns som ett annat liv men ändå inte. Idag poddade jag och Anitha. Hon var ledsen för kommentarer som C hade lagt ut sin instagram. Älskar sociala medier, men ibland, inom loppet av en sekund, kan det förvandlas till ett monster. Är av åsikten att man får hålla sina känslor inom den privata sfären när man har barn. Det hjälper ingen att smutskasta. Det bir bara ännu mer ilska och bitterhet.
Snö. Som puder för själen. Idag har det blåst och blåst och snöat. Men sen på eftermiddagen mojnade det och jag och killarna hade några fantastiska åk i backarna. Så himla kul att åka skidor med sina barn. Man måste liksom skärpa sig. Man får ju inte vara en chicken framför ungarna. Nu ska jag basta och sen blir det middag nere på Mor Britas. Mums! Så god mat här! Så tryggt och lugnt. Som en liten mikrovärld där världen utanför håller sig borta. Frallan piper omkring där nere på hotellet. Som en liten minigris. Grifflar runt! Så skönt med ett ställe där alla kan hänga samtidigt!

Frasse åker pulka

Älskar mikrovärldar! God fortsättning puss!!!

 

Att alltid sakna någon under julen

Mitt hjärta
Mitt hjärta
Han gjorde det!

Det är så vackert här i Ramis. Träden är
täckta av snö. Himlen är blå. Snön ligger som ett pudertäcke. Vi är här med en gammal bästis, Frida och hennes man Urban och barnen Linn och Beppe. Men ändå. Jag pratade med Sanna om det där. När ens mamma gått bort så blir julen aldrig densamma. Julen har sen min mamma dog alltid varit saknad. Dom första åren smet jag från julen. Åkte utomlands. Vår familj kändes upplöst på något sätt. Jag minns helt ärligt inte hur eller med
vem jag firade jul med åren efter hon hade gått bort.
Sen skaffade jag en egen familj och blev julbesatt. Handlade typ tusen
julklappar och kunde leta efter antika julkulor hela december, hehe. Lite som att julen skulle vara så överhärlig för då skulle jag glömma hur sorgligt det
var att inte mamma fanns. Men allt kommer ju ikapp en och nu är jag typ tvärtom. Kidsen tycker att jag köper för lite julklappar,haha. Tycker bara att det är så galet att vi lägger ut miljarder på julklappar när så många svälter fortfarande. I år får barnen bli fadder till ett barn i SOS Barnbyar! Win win! Prylar har dom redan. Men snö!!!! Snö gör
Magiska saker med en. Och bergen! Visst, det är galet jobbigt att fixa fem ungar och skidutrustning, men sen när man väl är i backen. Älskar den känslan! Vitt vitt vitt överallt. Skulle kunna sälja min farmors ben för att ha ett hus här i Ramundberget. Så perfekt stort och fint. Jag och Frasse tog en prommis idag och jag blev helt lycklig av alla fina hus oC snön. Hur vackert kan det bli! Pratade med pappa som är hemmma i ett halvregmkgt Katrineholm. Egentligen skulle han följt med men har ont i benet och är kvar hemma. Gamla föräldrar. Jag tycker så synd om honom. Känner alltid lite skuld för att han är ensam. Julen. Mixed feelings. Man måste ha så jävla härligt hela tiden. Nu för tiden har jag sänkt kraven, men jag vill fortfarande ha härligt!!!! Bästs julklappen var att jag och M kunde åka fem åk tillsammans under eftermiddagen. Att sitta i liften med mannen man älskar över allt annat. Att få Susanne i perfekta pister utan barn, ljud eller nåt annat. Inget får mig att må
bättre. Nu ska vi julbada! Kärlek

 

God jul alla fina!!!

Fem hål i backen
Toker i backen

God jul alla fina! Hoppas ni känner lite julro och sinnesfrid! Här i Raumndbergen kollar vi på Kalle Anka och vår egna lilla Toker jazzar loss. Alltså Frasse! Han är helt fri från rädsla. Bara går rätt ut, rakt fram, hoppar ner. Jag försökte ta en fin bild på Bobo och han i morse, men Frallan vägrade ha mössa och råkade banga in i Boban så Boban började supergråta. Jaja. Det är väl det operfekta som är perfekt…Det är såå sjukt mysigt här i Ramundberget (mitt favvoställe på jorden). Perfekt kallt, -2 och nyfallen snö och perfekt pistade backar. Förra året var vi i Åre och jag var helt slut innan nån kommit ut i backen. Här bor vi i backen och killarna kan sköta sig själva (typ…) och man är alltid nära om nån tappar liftkort, behöver äta, har ramlat osv. Bobo har inte riktigt blivit hooked på det här med skidåkning och jag o M tjafsar om ”rätt inställning”. Alltså. Jag tycker M
är för mjäkig. ”Alla barn är olika”. Jojo. Men barn gör ju som vuxna gör. Visar man att det är skidor som gäller så är det skidor som gäller. Jaja. Alla behöver ju inte vara Anja Pärsson. Puss och hoppas ni får fina julklappar. Själv har jag fått ett underställ. Så romantiskt!!!

Romantiska klappar
 

Hur höga är oddsen!?

Ska helt ärligt erkänna att jag har brutit ett löfte gentemot mig själv. Jag lovade mig själv en gång för några år sen, efter en jävla jobbig resa till fjällen, att aldrig åka bil med barn längre än 40 mil. På sportlovet när vi åkte till Sälen tog vi tåg och bil och buss! Perfa! Men nu löste vi det på ett smart sätt. Vi stannade halvvägs och sov över på härligaste ställe Orbaden, några mil från Järvsö (berättar mer om det sen). Dit ät det 27 mil och ändå! Sista timmen var det som att sjutton skrikande apor i bilen. Herregud! Bil ska man åka själv, men några kompisar eller med någon man är kär i, inte med kids. Dom är som vilda djur. Hatar att vara instängda och fastspända. Men nu har vi stannat på Orbaden och kidsen har badat och ätit och alla är på goshumör så nu drar vi vidare till vårt älskade Ramundbergen. Femte gången jag är där och jag längtar alltid tillbaka. Gillar ju när alla barn kan ha kul och typ sköta sig själva. Erkänner att jag också vill ha lite semester ichbdet blir det inte med fem ungar om msn inte bor i backen och har allt nära. Vi bodde så fint i natt och jag har inte sovit så här gott på månader! Så sjukt också att när vi kom fram till hotellet så säger Mathias ”Jag tror att Cissi Wallin sitter vid ett bord därnere”. Så galet att hon och Linus och Helmer också tagit in på samma hotell. Roligt ju!så härligt med snö! Älskar att vi ska få fira jul utan blask! A white christmas for us! Bilen är så packad att Ossian fick ta bussen…Skulle byta med honom på studs…hur har ni det? Julstressen ni? Puss

Alla får rum i sängen
Cissi, Orbaden ägarinna Helene o jag
 

Det är stressigt. Det är snart jul. Man ska jobba. Packa till fjällen. Gå på julfest. Åka på lillejul. Podda. Vara med u andras poddar. Fira svärmor. Köpa julklappar. Snart klappar man ihop. Har inte köpt en enda julklapp…Måste man köpa julklappar? Räcker det inte att kramas????? Igår, som löken, på laxen så fick Boban för sig att jag skulle trolla för honom. När något barn ber mig trolla är lite som när någon ber mig berätta en rolig historia på beställning. Det går jävligt trögt. ”Mamma. Kan du trolla i min hand?” ”Euh. Japp”. Jag letade fram några gamla medeltida guldmynt och gick för att kissa. Så plötsligt en röst från sovrummet, ”Mamma! Jag har ätit upp pengen!” Minns en scen i Emil i Lönneberga där Emil äter ett mynt. Fattar inte hur det går till? Vem vill svälja ett mynt? Frivilligt! Tydligen Bobo. Tydligen Emil. Jag fick halvpanik. Frasse blev rädd. Bobo (the dramaqueen) skrek att jag skulle ”ringa doktorn” och sen äring pappa”. ”Pappan var ute och tog en julöl med sin bästis. Jag ringde sjukvårdsupplysningen. ”Jag behöver veta om pengen var större än en centimeter?” Men inte vet väl jag. Det var ett spanskt guldmynt. Hur stora är dom? Till slut förstod jag att Bobo inte hade satt i halsen ”ja han kan äta och dricka”. Men natten var en lång oro för att pengen skulle skapa problem. Bobo vaknade typ 10 gånger och klagade på magont. På eftermiddagen kom det spanska myntet ut något grumlat, och ordningen var återställd, haha. Det är som att Frasse och Boban triggar varandra till bus. Herregud vad det svänger här hemma. Måste hitta en bodyguard till killarna. Förutom det här lilla problemet har jag haft det bra. Igår gästade jag och Sanna ”ihop med Josefin”. Det var urhärligt! Lyssna i mellandagarna. Vi pratade ”ska man svälja satsen”, jobbiga ungar som skäms för en och bra ställningar…skrattade nästan ihjäl mig. Idag har jag jobbat och firat svärmorsan som fyller 75!!!! Finaste svärisen i världen. Har också varit på ett spännande möööööte. Nu måste jag sova innan jag kräks upp maten av trötthet. Och det vore dumt, för den var skitgod. Älskar tapinakimat! No kolhydrater. Oblygt freshnes!!! I morgon åker hela ligan till Ramundberget och firar jul! Måste packa!!!! Sov gott raringar!!! Ta vara på livet! Varje liten stund! Fyll det med kärlek, bra beslut och god mat!!!

 

Tomtenissen som checkade ut

Nissar
Nissar

Alltså jag älskar traditioner som Lucia. Midsommar däremot tycker jag mest är en enda lång kransplåga. Sill. Midsommarstång. Snaps. Klarar mig utan allt sånt. Påsken älskar jag också. Måla ägg. Äta ägg. Kläcka ägg. Tänka lite på Jesus. Smaska godis. Det är snart vår och allt börjar om. Men tillbaka till Lucia nu. Älskar att mitt i den mörkaste tiden så dyker hen upp. Pepparkaksfiguren. Tomtar na. Luciorna. Är också ett stort fan av att alla som vill får vara Lucia. När jag var liten var det ju bara EN som fick vara Lucia. Alltid den populäraste bruden i plugget. Min syrra var Lucia en gång i högstadiet och det var ju fasen lika mycket prestige som att vinna presidentvalet i USA. Jag gick omkring och fiskade röster med värsta Trumpmetoderna. ”Tror det är bra om du röstar på min syrra!” Annars vad då, haha? Torpeder på altanen? Permanentvätska i ögonen? Hahaha. Jag var i alla fall en lojal syrra och gissa vem som vann överlägset…
Nu har jag inga tjejer så det har handlat mer om tomtar och stjärngossar och pepparkaksgubbar. Hoppas hoppas att Frallan eller Boban säger att dom vill vara Lucior om några år. I år var Boban tomte. En ganska uttråkad tomte. Eller om det mest handlade om att han var tagen av stundens allvar. Precis som förra året så sjöng han inte en enda rad. Och efter Lusse Lelle stängde han butiken och drog ner mössan. Enough is enough. Vi dig ju av skratt. Men jag gillart! Bobsan är tre och har egen vilja och integritet!!! Så fort firandet var över började han sjunga som en gaphals. Så mysigt att två storebrorsor följde med också. Så mycket kärlek dom har för sina småbrorsor, det är ändå det finaste! 5 brorsor. Hur gick det till? Fortsätt att läsa ”Tomtenissen som checkade ut”

 

Kl 14.40 är jag och Anitha med i Musikhjälpen kolla!

Hejsan svejsan från ett REGNIGT Umeå! 14.40 är jag och Anithisen med i Musikhjälpen. Man kan vara med och buda på vår ”grej”. Jag, Anitha och Mia Parnevik kommer och fixar festen! Bröllopet! Firmafesten! Dopet! Studenten! Tjejmiddagen! Vi kan dansa! Sjunga, vara toastmasters, laga mat! Vi gör vad ni vill!!! Gå in och buda på Tradera.com!!!! Det ger massa pengar till alla som kämpar mot barnhandel och trafficking! Det finna även i Sverige. Visste  ni att 85 procent av alla barn Katmandu i Nepal har blivit utsatta för sexuella övergrepp? Jag ska åka med SOS Barnbyar dit i vår och kämpa och vara vittne! Det är skit. Det är förjävligt!!!! Jag spyr och vill slåss när jag tänker på alla barn som lever ett pissliv på grund  vidriga vuxna! Puss på er!

 

Yogacava – bästa idén ever

Måste bara älta lite mer om den här underbara helgen! Älskar när alla barnen är hemma. Älskar också att tre är så pass stora att dom inte behöver daddas 24/7. I lördags var Ilon och Ossian med kompisar, samtidigt som jag, Frasse, Dante och Isak åkte till Jumpyard och hoppade loss! Har ni varit på ett trampolinstålle nångång? Sjukt rolig grej att göra med killarna, barnen. Boban och Mathias var och badade. Tycker att det är så skönt att inte behöva hänga alltid, alla tillsammans. Det blir så jäkla mycket energier och viljor. Är typ helt slut när vi ska iväg allihopa på nån aktivitet eller om vi ska hem till nån och käka middag. Är alltid ganska slut också vid den här tiden på året. Är inte ni det? Jag och M bråkar om smågrejer och det är allmänt rätt slitigt. Tjafsade med Anitha efter vi hade spelat in podden idag också. Hatar att bråka med kompisar. Men man kan ju inte alltid tycka samma…Tänker att det alltid ligger något annat bakom. Press på jobbet. Hemma. Ja ni fattar. Så går det ut över dom man känner bäst. Tröstköpte mig en kostym på Daisy Grace kolla här: http://Daisygrace.se som plåster på såren. Hehe. Ibland hjälper det faktiskt att shoppa sig lyckligare. I alla fall en stund. Något som också hjälper är att träna! Jag har alltid varit så avis på människor som är yogisar. Som är så där lugna och coola och kan massa solhälsningar och som åker till Indien och yada yada. Bara det att det blir en sån tröskel att ta sig förbi steg 1. Jag är stel som ett kylskåp, andas fel, står på fel ben. Ja ni hajar the picture. Men när min kompis Sofia bjöd in till deras fantastiska idé, Yogacava, så blev jag helt till mig! Först yoga en halvtimme, sen smarrig frukost och cava, samtidigt som man pratar om ett ämne som är sjukt intressant. Hur ofta hinner man sitta och prata om någonting spännande feministiskt i en hel timme!??? Efter yogan var ämnet den här gången ”Bock-Jesus”. Tanken är att det är lite som kvinnans Madonna-horan. Att det måste gå att finnas snubbar som man både vill ligga med och som är en sjyst kille som vill utvecklas. Tillsammans. Tror att det är dags att göra upp med gamla idéer om könsrollerna. Män måste bli bättre på att inte söka tryggheten och självkänslan i sex och och känslan av att vara den som tar hand om! Önskar att vi kunde skrota all biologi kring könen och börja om från början. Inse att alla har bra och dåliga sidor istället för att spela rollen av någon perfekt utomjording. Nu är jag så trött att jag käner mig yr. Men det blev ett gång pepparkakor i alla falll. Nästan brända, men på håret räddade av Guda försyn. Nära. Men dom blev fina med gojs och allt! Sov gott sötenosar! Love love

 

Kvinnor ger bästa kicken!

Det är så mycket med det sociala nu? Eller hur! Glögg och skägg och julbord och myz! Snart är det jul och jag funderar på om vi ska skippa presenter och ge pengarna till SOS Barnbyar istället. Tror inte att Boban skulle jubla, men JAG tycker att det är en bra idé! I fredags var jag på bubbellunch hos en gammal kompis Maria. Älskar när man föser ihop massa sköna, smarta kvinnor, alla får inte känna varandra, och bara kör! Sköna diskussioner, som det nästan alltid blir när det är testosteronfritt…, sjukt mycket skratt och lite dans. Älskar lunch/eftermiddagsfester! Då kan man gå hem i tid och ändå ha skitkul! Bara så impad över hur alla har det så välstädat hemma och hur jävla bra alla är på att laga mat. Hej, här trollar vi ihop en genomskinlig wrap med godaste innehållet, så gör vi lite nyttiga, supergoda chokladbollar och tjoffar ihop en soffa för 30 pers, inget konstigt. Hursomhelst så höll jag och grabbarna på att missa Idol-finalen i Globen för att jag hade så trevligt hos Maria. Fastnade med en av mina favvobrudar Kristin Kaspersen. Vi pratade om en ganska spännande grej. Det här att när man har barn så är man inte lika beroende av män. Man får ändå så mycket närhet. Och sen när dom blir äldre så kan man göra massa roliga grejer med dom. Så då behövs liksom ingen ny man…Nu ska jag baka pepparkakor med Boban! Återkommer med resultatet! Puss

 

Ett försvarstal: Varför går man på Anithas bokrelease med en 1-åring?

Ibland får jag frågan ”hur orkar du ta med barnen överallt?” Det är klart att dom inte är med överallt, men ganska ofta. Som på Anithas releasefest på nya boken ”Alla mina liv” häromdagen. Då var ju Frasse och Bobo med och kalasade. Tror inte riktigt att jag har förstått att Frasse har förvandlats till en lite Duracell-kanin. Plötsligt är han överallt. Eller ingenstans. Han är så olik Bobo. Så sjukt framåt. Allt han ser är ett berg som han ska bestiga. Klättra upp på. Ta sig över. Titta i. Äta upp. Hälla ut. Ta sönder. Bobo framstår som en räddhågsen pensionär i jämförelse. ”Det är farligt mamma”. Vanlig kommentar från Bobsan. Han gör riskkalkyler. Han kollar läget. Han tar inga onödiga risker. Till skillnad från Frallan som inte ser någonting som en risk. I morse försökte han dyka ner i toaletten. Han åt lite tvättmedel till frukost och hann rymma ut i trapphuset eftersom han var sugen på att åka hiss. Ja ni fattar. Men tillbaka till frågan. Varför tar man med sig barnen på vimmel? (När ingen annan gör det).

1. För att man kan.

2. För att man inte har barnvakt.

3. För att det ser så bra ut på pappret.

4. För att den man älskar ska få vara ensam hemma utan turbofart.

5. För att man vill att saker och ting ska gå lätt och enkelt.

6. För att spara pengar.

7. För att det faktiskt är mysigt att ha med barnen på grejer.

8. För att man vill ställa upp för en kompis som gjort något bra!

Sen är det ju ofta så med barn att det alltid börjar jäkligt bra. Klockan är lite tidigare. Barnen tycker att det låter kul med fest och är samarbetsvilliga. Sen börjar molnen hopa sig på himlen. Det finns inga roliga saker att klättra på på bussen. Barn (Frasse) tror att man lätt och ledigt kan gå runt på bussen utan att ramla. Barn (Frasse) vill äta på andra barn på bussen. När man kommer fram till den ”roliga” festen har dom andra smågrisarna gått hem eftersom punkt 7 inte stämde. Det finns inga roliga saker att leka med eftersom det inte ska vara barn på festen. Och det finns ingen mat (förutom vuxensushi och nån sorts sjögräschips…Så det hela slutar med att man jagar barn, resten av festen jagar ens barn och sen snor man småspringandes en bok, ”Alla mina liv” (heja Anitha!) och ramlar in på Mac Donalds och sen försöker man få tag i en taxi men det finns inga med barnstol, så man tar bussen med en skrikande 1-åring som försöker hoppa jämfota över sätena. Till slut är man hemma ä, svettig som efter ett gympass med D-Flexx, och mannen bara ”Var det mysigt?” Då vill man kasta tomater. Småbarn och premiärer ÄR ingen bra kombo. Ska inte glömma det…Nu är det snart show i Nässjö med Anitha och Jossan! Vi tog bilen. Anitha körde. Det skakade mycket. Glad att man lever… hehe Puss o kram!