”Är det här snygg?”

Igår när jag kom hem till huset vi hyrt efter att ha tömt ännu en tillfällig lägenhet kom vi äntligen till huset som vi hyrt av våra kompisar i Täby. Så härligt hus där alla får plats. Boban och jag var i parken och det var en ljuvlig majkväll, men plötsligt kände jag mig så sliten och trött. Ont i magen, stickningar i handen, sura uppstötningar typ tinnitus och allmänt ont i kroppen. Googlade så klart och visste ju redan att alla grejer är stressrelaterade. Har varit påfrestande att inte ha någonstans att bo med alla barn och samtidigt vara på turné. Längtar efter att börja träna, käka nyttigt och känna mig stark. Ska köra igång med pt nästa vecka!

Satt på toa halva kvällen, typ som spa för mig 🤣🤣🤣, och idag har jag hasat runt här i huset med Mathias och tagit det lugnt. Jobbat lite och bara stängt ute världen. Gjorde en smarrig omelett till lunch (efter att ha skickat ett surt sms från övervåningen om omhändertagande, men nu fick jag blommor i alla fall, haha). Och nu fick han snyggposera😂😂😂

Här är receptet!

3 ägg

3 skedar matlagningsgrädde

Salt, paprika peppar, liten klick sambal olek

Svarta o gröna oliver

Halumi

Tomat

Lite riven ost

Rödlök

Ta hand om er!

 

Varför behövdes Anna Wahlgren?

Jag är lite krasslig och har precis tagit mig igenom första delen i dokumentären om Anna Wahlgren på SVT. Nu förstår jag ännu mindre den sympatin och ömhet hon verkar väcka hos många. Min kompis skriver på Facebook, angående mitt inlägg igår om Anna, ”Ändå behövdes hon (Anna) som en motpol till statens starka röst.”

Hur då? undrar jag. På vilket sätt behövdes hon som kedjerökande motvallskäring i den svenska utvecklingsmyllan? Allt jag ser i de gamla debattprogrammen på SVT är en hittepåkontroversiell mamma som uttrycker starka åsikter om ditten och datten. Slänger sig med usla metaforer angående dagis, vilken hon liknar vid barnmisshandel i en debattartikel. Att vara pedagog är inget ”kall” menar Anna. För barn att tvingas dit är att tvingas uthärda i en kärlekslös institutionsliknande tortyrkammare där leken kommer av sig och den sociala utvecklingen hämmas. Ursäkta mig? Men, enligt mig, starka ord för någon som aldrig satt en fot på dåtidens förskola. Däremot förstår jag hennes barnsliga längtan efter ett sammanhang, efter ett hem och efter kärlek. Men när hon med en tonårings naiva hela världen är min-mentalitet uttrycker sin sorg i ett annat debattprogram, baxnar jag. Fattar ju att alkoholromantiken flödade (jag levde ju i en familj, i en tid där groggen var som kanelbullen till kvällsfikat) och att ett uttalande som Annas inte briserade som en bomb i tv-sofforna på samma sätt som det helt säkert gjort idag. Men ändå.

Att förklara att man måste supa sig medvetslös för att få några timmar utan ångest och mena det, när det finns åtta andra barn i familjen ”som också sörjde Aron”, Det är en bedrift som mer vittnar om total självupptagenhet mixat med en trotsig inställning att inte behöva ta tag i sin skit och kapitulera inför att man faktiskt förlorat kontrollen över tillvaron och behöver be om hjälp. Igår tyckte jag synd om Anna Wahlgren. Efter att ha sett den här dokumentären och blivit varse om att hon inte ens försöker vända blad och erkänna att hennes åsikter är förlegade, så har känslan frusit till is.

 

Tjejerna är hoppet om en bättre framtid!

Ibland debatteras barnäktenskap här hemma. Vi som är uppväxta i ett samhälle där vi själva bestämmer vem och när vi ska älska någon har så klart svårt att förstå. Vi som själva har söner och döttrar kan ju inte för ett ögonblick tänka att det vore en bra idé att gifta bort sitt barn och utsätta det för risker och otrygghet.

Jag och Sanna Lundell jobbar tillsammans med Plan Sverige. Vi är Flickafaddrar för att ha möjligheten att påverka flickornas framtid. Det är en hjärtesak att hjälpa Plan i deras jobb att förhindra barnäktenskap och förändra inställningen till flickor och rätten till sitt eget liv.

När jag och Sanna var på möte med Plan Sverige fick vi veta att runt om i världen finns det 650 miljoner flickor och kvinnor som gift sig innan de fyllt 18 år. En tredjedel av dem tvingades gifta sig redan innan de fyllt 15! Det här påverkar deras liv på alla sätt! Dom får mycket mindre att säga till om sitt eget liv och sina kroppar många tvingas sluta skolan när dom själva blir mammor. Graviditeterna är resultatet av sexuellt våld eftersom de är för unga för att samtycka till sex. Att bli gravid och mamma när man är själv är ett barn medför en massa risker. Dels är deras kroppar inte utvecklade för att föda barn och dessutom får de sämre vård än äldre kvinnor. Det här innebär ökad risk för att barnet och mamman dör och att tjejerna få psykiska och fysiska men efteråt som är relaterade till graviditeten. Att tvingas gifta sig som barn begränsar ju nästan allt! Plötsligt får man inte bestämma över sin egen kropp på samma sätt och det är ofta svårt att få tillgång preventivmedel och sexualupplysning. Att gifta sig ung sätter stopp för så möjligheter. Den sexuella hälsan försämras och risken att få sjukdomar som hiv ökar. Eftersom de inte har samma utbildningsnivå som sina kompisar och på sikt svårare att ta sig ur fattigdom och riskerar att bli isolerade. Fördomar, myter, politik och ovilja stigmatiserar deras liv och möjligheterna att få leva ett bra liv. Plan Sverige jobbar på så många sätt för att nå ut med rätt kunskap och hjälp för att ändra på det! Bland annat stärker de flickor genom att ge dem möjlighet till ökad kunskap om sina rättigheter och för att ge dem möjligheter att säkra sina egna inkomster.

En viktig del i Plan International arbete handlar om att minska det sociala tryck som får familjer att gifta bort sina unga döttrar! Jag är flickafadder för jag vet att tjejerna har rätt till ett bättre liv och en framtid. Stöttar vi tjejerna stöttar vi dessutom hela samhället. Stöd Plan Sveriges arbete och bli flickafadder här! https://plansverige.org/flickafadder/?utm_source=annsoderlund.com&utm_medium=bl%203&utm_campaign=Flickareakt

Kram!

 

Är det synd om Anna Wahlgren?

Jag har fortfarande inte sett SVT-dokumentären om före detta barnuppfostringsgurun Anna Wahlgren. Tydligen ska den vara både varm och saklig utan att döma eller komma med några pekpinnar eller domar. Kontroversiella Anna Wahlgren får försvara sitt dåliga rykte på bästa sändningstid och det skapar så klart sympati. Bra så! En människa är inte bara sina misstag och alla ska få chansen att säga förlåt, göra om och göra rätt. Men är det synd om en av våra mest omskrivna och förut så aktade författare inom ämnen som barnuppfostran och sömnmetoder. Jag personligen har svårt att känna överdriven sympati för henne även om jag gillar vissa delar i Barnaboken (även om jag tycker det finns en outtalad ilska som genomsyrar budskapet). Jag har träffat Anna Wahlgren vid några tillfällen och blev påverkad av hennes pondus och karisma, men det ursäktar inte att hon samtidigt som hon berättat för hela världens föräldrar ska natta sina barn och uppfostra dem, varit en despotisk och självupptagen mamma med svåra alkoholproblem som hon uppenbarligen blundat (blundar?) för.

Anna Wahlgren har levt mer gränslöst än många andra och har trots att hon fått tydliga indikationer och berättat för sig (och själv märkt får man hoppas) att hennes barn farit illa. På ett helt egenpåhittat sätt har hon år efter år använt sig av uppfostringsmetoder som varit minst sagt uppseendeväckande. Om ni läser hennes dotter Felicia Feldts bok, Felicia försvann”, så kommer ni mörkna! Isolerad galenskap som lurar runt hörnet under ögonblick som skulle varit högtider.

Jag vet av egna erfarenheter att det inte är lätt att vara en stark mamma med känsligt hjärta, eller en ”knasmamma” som Sanna Lundell skriver om i sin text om Anna och sin mamma (läs här http://www.sannalundell.se).

Alla människor, man som kvinna, har både fina och fulare sidor. Det är den mänskliga naturens biologiska öde. Jag har självt levt i en dysfunktionell relation där jag insåg att barnen inte hade det optimalt. Att påstå att människor som fokuserar mer på sig själva och sina problem, vilka det än må handla, än på barnen, är inte de bästa föräldrarna. Det vet jag av egen, dyrköpt erfarenhet. Under försvårande omständigheter som missbruk, psykisk ohälsa, dåligt ritad karta från den egna barndomen, stress, ekonomisk eller annan, är det lätt att brista i sitt omdöme när man lever under press och tampas med sina egna personliga demoner och bristen på stöd. Kanske har man det svårt ekonomiskt eller har sjuka barn. Det finns så klart förmildrande omständigheter i många situationer. Även för Anna Wahlgren, men ändå.

I landet vi kallar Sverige, som Anna nu lämnat för ett nytt liv i Indien, har man alla möjligheter i världen att få hjälp och stöd både med både sin psykiska ohälsa och sina alkoholproblem. Även om jag vet att det är en snårig väg att gå mot adekvat hjälp så finns den ändock inom räckhåll. Det är varje människas plikt att be om hjälp och även deras rättighet att få hjälp. Det tror att en kvinna som är så påläst som Anna Wahlgren vet och visste. Förstår även rösterna som höjs för män i allmänhet och genimän i synnerhet, som betett sig spm arslen och suputer, inte behövt bära vare sig hundhuvuden eller behövt emigrera, men med all respekt så skiter jag i om det är en kvinna eller man som brustit i sitt föräldraskap . Det handlar om ansvar. Och det där ordet som jag och så många andra med mig väntar på att få höra och det är det svåraste av dem alla: nämligen förlåt.

Att man var full är ingen ursäkt. Inte heller att man var kär. Men mitt svar är ändå att det är synd om Anna Wahlgren, men att som det är mest synd om den som förtjänar respekten att bli lyssnad på och betrodd är Felicia Feldt. En splittrad familj är alltid en stor sorg, men till syvende och sist är det Felicia som är den viktiga eftersom hon är den som vittnar om barnets upplevelse. Den respekten visar man henne inte om man som i Camilla Läckbergs fall skriver att Anna Wahlgren år välkommen hem till henne närsomhelst, som ett försvarstal för en kvinna som utgav sig att vara någon med ideal som hon själv inte

kunde leva upp till.

 

Bli flickafadder hos Plan Sverige!

Tänk dig själv att du är 11 kanske 12 eller 13 år.

Du får din första mens.

Kanske har ingen ens förklarat för dig vad det är? Kanske blir du förtvivlad och tror att du är sjuk.

Du tittar runt på nära och kära i din by. Du ser att dom tittat på dig med nya ögon. Du kan inte skaka av dig känslan av att något har förändrats.

Nu är du inte längre ett barn i omgivningens ögon. Kanske kommer du bli bortgift snart.

Med en man som är mycket äldre. Som inte har någon förståelse för att du bara är ett barn. Det är som det alltid har varit. Kanske utsätter din man dig för sexuella övergrepp. Kanske blir du gravid och får ett eget barn efter en förlossning som nästan tog kål på dig. Tänk dig.

”Bli flickafadder och trygga tjejernas framtid!

Att vara flicka i många av världens länder är att vara utsatt, kontrollerad och diskriminerad. Fortfarande är det så att många flickor inte får växa upp på lika villkor som pojkar.

Vi måste hjälpas åt att ändra förutsättningarna.

Plan Sverige jobbar dygnet runt för att just flickorna ska få rätten till sin egen kropp, frihet från våld, sexualundervisning och en trygg skolgång.

Förändringen är synlig eftersom dom jobbar på gräsrotsnivå och direkt med barnen och deras familjer och kan påverka lokala beslutsfattare.

Plan Sverige jobbar förebyggande och för att förändra myter och fördomar som hindrar utveckling.

Det är så tydligt. Det är så självklart! Därför måste vi alla göra allt vi kan för att varje flicka ska kunna leva sitt eget liv och följa sina egna drömmar. Det är enkelt. Stöttar vi inte flickorna så stannar världens utveckling.

Jag är flickafadder. Jag vill vara med och bidra till att säkra tjejers framtid.

Jag tänker inte stå vid sidan om och titta på. Bli flickafadder du med genom att gå in på länken här:

https://plansverige.org/flickafadder/?utm_source=annsoderlund.com&utm_medium=bl%202&utm_campaign=Flickareakt

Kram!

Samarbete med Plan Sverige

 

Datenighten blev ingen hit…

Hej! Hörde att solen skiner i Stockholm! Det gör den i Malmö också! Ikväll är det avslutning på min och Anithas turné! Vi står på scen på Clarion Malmö Live 19.15!!! Kom!!!!

Älskar Skåne! Hade velat stanna några dagar och bara insupa all snygga byggnader, hälsa på mina kusiner och kanske sticka över till Köpenhamn, men det får bli senare. Nu längtar jag efter alla barnen. Och Mathias.

Dom har varit på Gröna Lund idag. Frasse har tydligen tagit körkort. Skönt. Då kan han köra runt mig😂😂. Bobo är fortfarande hos farmor och farfar och jag saknar honom så sjukt mycket! Men imorgon kommer den lille gynnaren hem!!! Just ja. Min och Mathias datenight gick så där…Är det inte alltid så när man har höga förväntningar? Man liksom hamnar i irrat läge redan innan man kommer iväg.

Kan berätta mer sen. Men det var nära att vi inte kom iväg på dubbelmassagen (bästa tipset för att komma i hångelstämning!) där Mathias skrattade av smärta i en timme…sen drack vi rödvin och åt stora biffar och hånglade inte ens på vägen hem. Vi höll inte ens hand!!! Va fan!!! Nu ska det bli ändring. Just ja. Jag kastade en tom ramlösaflasla på honom i sängen (obs! liten och av plast!)

Vad tror mi! Dags för en relationsuppryckning pronto! Hatar att ja en dålig relation!!! Nu ska jag byta om sen ska vi unna oss en härlig middag och sen ska jag sova i mitt härliga hotellrum. Älskar att bo på hotell!!!!

 

Bobo och Frasse saknar varandra! Plus datenight!

Bobo är fortfarande och lever slottsliv hos farmor Monika och farfar Tommy. Jag saknar honom så att det svider, men i morgon åker jag och Anitha på turné hela helgen och inte förrän på måndag får vi tillgång till huset så vi har bestämt att Bobo får vara där till på söndag. Han har fyllt upp. Idag när vi pratade undrade han ”Vart bor vi nu?”

Höll på att gå av. Men snart är vi i vårt älskade hus på Gotland! Hålla ut lite till bara. Jag är verkligen trött nu. Känner att jag behöver återhämtning. Tänkte att jag skulle ta det lite lugnt i maj. Ladda. Kramas. Träna mycket och fixa inför sommaren. Bobo och Frasse. Såna supergullebrorsor. Frasse letar efter Bobo och Bobo ringer och vill ha bilder på brorsan. Börjar fan lipa av lycka! Igår var Frasse och jag på tekniska muséet med Clara, Lisa och Anna. Han gillar tjejer Frasse. Är en riktig tjejtjusare, haha. Idag jag träffat Tobias och Mårten och gjort en humorpodd och ikväll ska jag och Mathias på vår första date sen dackefejden! Är typ nervös! Måste jag raka benen? Ha parfym? Hångla? Hahahahaaaha! Man är lite ringrostig, men det löser sig säkert…puss

 

Bli flickafadder hos Plan Sverige och förändra framtiden!

I samarbete med Plan Sverige

Jag och min 13-årige son Ilon är på föräldrarmöte. Föräldrarmöte där barnen är med. Så funkar det på hans fantastiska skola, Fryshuset. Alla ska vara med. Alla ska delta. Demokrati. Tillit. Gemenskap. Alla människor behöver ett sammanhang. Barnen är ju vår finaste gåva till framtiden. De behöver en trygg miljö där dom tillåts växa till självständiga, tänkande, kreativa vuxna som kan skapa sig ett eget fullgott liv. Det här gäller inte bara barnen som vi känner som
våra. Det gäller allas barn. Överallt. Det är vårt kollektiva ansvar.

Jag tittar i smyg på Molly, Lucia och dom andra tjejerna. 13 år. På väg någonstans. Men inte riktigt än. Några år till är dom våra barn även om dom just nu tycker att vi päron inte är nåt särskilt att hänga i julgranen. Åh! Alla tjejorna! Så fina och så viktiga för framtiden. Vi måste hjälpas åt att backa flickorna. Ta det här med mensen till exempel. Visste ni att 800 miljoner kvinnor har mens varje dag! För oss som lever i 7Eleven-land är hygienen ofta inte ett problem. Vi har tillgång
till tamponger, mensskydd, bindor och kan tvätta oss när vi vill. För de flesta av oss är
mens helt naturligt.
Men i många länder utgör mensen ett stigma och ett svårt hinder i vardagen. I hela världen möts flickor av idén att mens ska bara något smutsigt, farligt. fultoch tabubelagt. Har ni hört talas om menshyddor till exempel? I vissa kulturer, som i Peru får tjejerna inte ens bo hemma under mensen eller röra maten, eftersom man tror att maten kan ruttna. Fatta vilka dumheter!!!
Ännu värre är kanske att en flickas första mens är ett klartecken på att hon kan giftas bort även om hon kanske bara är 10-11 år.

Nu är klassmötet slut och tjejerna viskar och fnissar. ”Vi snapas!”

Jag har fem pojkar. Dom hade lika gärna kunnat varit flickor. Könet ska inte avgöra hur ett barns liv ska gestalta sig därför är jag flickafadder hos Plan Sverige! Bli det du också här! https://plansverige.org/flickafadder/?utm_source=annsoderlund.com&utm_medium=bl%201&utm_campaign=Flickareakt

Plan Sverige jobbar extra fokuserat för att just flickorna ska få tillgång till toaletter och kunna sköta sin hygien när dom har mens. Dom arbetar stenhårt för att flickor ska få en bra barndom och skyddas från sexuella övergrepp, våld och barnäktenskap och inte få sämre utbildning än pojkarna.

Tack för att du läste. Kram!

 

Sannas pojkbebis är här! (småskvätter tårar lite hit och dit).

Herregud bad fort det gick! Där satt vi och skrek halsen av oss på fotbollsmatch och sen några timmar senare kommer en bild på Micke, Foxen och Micke?!!! Och nu ringer vi om varandra. Jag är så nyfiken att jag nipprar runt här hemma. Jag vill höra alla detaljer! Nu!!!!!

Sitter här och filar på det sista med min och Sannas nya podd (släpps i eftermiddag), Djävulspodden. Vi tänkte att först var det tv, sen en bok och nu en podd! Så spännande! Vi ska prata om vad som har hänt i vårt liv sen första avsnittet av Djävulsdansen kom på SVT 2014. Prata om ALLT som har hänt. Hur har det gått för alla som var med i serien? Hur har det fått för oss. Vi föder barn och jobbar och lever hela tiden med vårt medberoende. Hur håller vi oss från att trilla dit igen och hur vet man att man är medberoende? Vi intervjuar experter och gäster, pratar om livet och barnen och kärleken och friheten!Lyssna på podden på ACast!

Kom på att jag inte ens har hunnit skriva om Babyshowern vi överraskade Sanna med. Vad tycker ni om babyshowers? Visst tänker man typ USA och Kim Kardashian? Typ tre meter höga rosa tårtor som smakar socker? Det gjorde jag med. Sen ordnade Sanna och Anitha en för mig när jag väntad e Fransen och jag älskade det! Typ roligare än att gifta sig. Tror jag, haha!

Vi hade i alla fall sååå mysigt! Så mycket kärlek och presenter och glädje. Först år vi lunch på fotografiska, jag, Sanna, Margis, Jossan (så nykär!!!) och Annika.

Sen åkte vi till Sturebadets spa i Marin Tower i Nacka. Så mysigt Där gick loss med skrubb och magbilder!!!

Efter spamys mötte Sannas gamla bästisar upp på restaurang Vassa Eggen där vi åt så mycket gott kött att vi knappt kunde ta oss hem. Och nu är han här. Lille Foxis. snart får jag krama lille bebis. Lycka!!!

 

Hemmapizzans lägst stående kast – räkan

Igår var det fotboll med Dante på Lidingö med Sanna och Micke och resten av Hammarbys familjefans. Älskar att vara på fotbollsmatch med Sanna. Hon gapar lika mycket som jag. Det hör liksom till. Sen dricker man kaffe, skvallrar och förlorar fokus en stund. Sen påt igen! ”Men spring upp och skjut nu rå!” Hahaha!

Sanna är så fin! Snart kommer Foxen. Min sjätte som. 😂😂😂😂 Och så härligt att se. Hon och Micke är så kära. Pussas hela tiden. Där sitter jag och Mathias och känner oss som sämsta paret hahaha. Men vi ska jobba på det. Snart. När vi har någonstans att bo. Har varit mycket irritation senaste månaderna. Tror på allvar att vi har varit ensamma i fem minuter. Allt som allt…

Jup.

Efter matchen drog vi hem till min bästis Christina och fixade hemmagjorda pizzor på ackord. Herregud! Vi har nio barn tillsammans. Spelar ingen roll hur mycket pizza vi gör. Alltid för lite. Förutom fulpizzan. Pizzans lägsta kast. Äntligen fick jag igenom den! Räkpizzan med curry. Kanske inte blev den dunderhit jag drömde om. Varför blev den så blöt? Men ändå. Helt okej. Man måste ju våga tänka utanför boxen. Som Frasse. Han skapade en egen variant. Minirullpizzan! Happy monday!