Vi behöver inte låtsas att det alltid är roligt att ha barn

Jag räknar lite snabbt på hur länge jag har varit småbarnsmorsa. 15 och 1/2 år. 15 och 1/2 år med oro, graviditeter, blöjor, baks, kräks, dåligt sexliv (några månaders undantag), solkrämer, snabbisar under täcket, barnmat, tandborstning, stora jämlikhetsbråk, inga barnvakter, stökigt, rocka socka, barn som inte vill sova, barn som inte vill bajsa, Gotlandssomrar, Thailandsvintrsr, skilsmässa, tårar, sorg, saknad, öppna förskolor, risiga underkläder, välling i sängen, sjukt många vagnar, dop, minihanstrsr som rymt, vandrande pinnnar som slutat vandra, otrohet, trots…men mest av allt: så otroligt mycket kärlek och lycka. Att få leva så nära en 1-åring, en 15-åring, är bättre än allt annat jag saknar och längtar efter tillsammans. Har nog kommit fram till att jag är småbarnsberoende. Att jag är en barnjunkie…Känner mig halv utan småfolk! Men nu är jag klar, är man nånsin det förresten???? Min kropp vill inte mer, jag vill ha tillbaka mina bron, mitt underliv, mina kvällar, komma i mina kläder, resa utan bebispanik. Mycket, det mesta, är underbart med barn, men det är inte alltid så jäkla kul. Man städar. En unge kommer. Det ser ut som grisfest på fem sekunder. Det är så lätt att man blir ”kompanjoner” istället för älskande. Jag harvade så mycket förra veckan när Mathias tyckte att vi skulle börja klunsa om vem som skulle ta bajsblöjan, haha. Lite roulette i vardagen typ. Samma sak när ungarna vaknar på natten. Både jag och M spelar ”klubbad säl”. Se där lite mer rollspel i vardagen. Häromnatten kastade M vällingflaskan på mig. Något som han säger att han inte minns…vi håller på att klura ut hur vi ska älska varandra under tvätt och blöjberget. Hur vi ska tända ångan. ”Du kan börja med att klipp tånaglarna älskling”. Sa jag med väsande röst…
Tur att man kan garva.Tnkte starta en sida där alla vi som kämpar med vardagspusslet (är ändå ett superbra ord!) så kan vi stötta varandra i vårt och torrt! Återkommer om detta livsviktiga
projekt. Leva livet! Och våga erkänn att barn inte alltid är kul. Det är vetenskapligt bevisat. Dom flesta PR var lyckligare innan barn. Men va fan! Nu har CI ju barn och ska leva bästa livet med dom små grisarna. TIPS!!!!❤️❤️❤️❤️❤️

10 kommentarer

  1. Jag älskar att du delar med dig av allt. Förebild! MENTABORTFOTOTPÅDINNAKNAPOJKE!
    Mvh trebarnsmodern som är gift med en lat en

  2. Vackert liv, vackra barn! Jag har inget tips f’låt, jag har inga barn… ioch jag pekar inte finger här, Men jag råkade ju se att du på din instagram uppmäörksammade och reviderade snoppelioppen på Bobo. Här får man den fortfarande in da face.. : D. bara ifall du glömde.. Ha det gott!

  3. Kanske borde ta bort kortet på lillkillen när han är helt naken.

  4. Katarina Ellson

    I ditt program Söderlund och Bye undrade du hur man fixar ihop vardagen med barn.

  5. Du är bäst! Känner igen mig i så mycket. Är en fembarnsmamma på nyligen fyllda 43. Med fem barn mellan 18 och 3.5 år. Har funderat på hur kan man ens leva utan bebisar och småbarn de har ju varit så mitt liv sett ut så länge. Jag tror jag kommer toksakna det samtidigt som jag är lite nyfiken på resten av mitt liv. För nu verkar det vara stopp för bebisverkstaden även här. Kram

    1. Ann Söderlund

      Åh så spännande! Hur bestämde du dig? Visst kommer det att kännas märkligt att inte ha någon vid tutten/imagen/osv? Längtar efter att känna mig lite mer fri och inte så tokbehövd på samma sätt om du förstår vad jag menar! Vi ses på andra sidan bebis!!!! Kram och lycka till!!!

  6. Ja du, the struggle IS real!
    Har då bara två barn dessutom… har alltid velat ha typ 4-6 ungar men mannen säger stopp 🙁
    Kanske lika bra med tanke på min svajande psykiska hälsa ibland och att äktenskapet redan manglats ordentligt i takt med våra två högst älskade barn!
    Men ändå är inte kaoset livet? Egentid hit och egentid dit- vad är det värt när barnen är utflugna och bor i typ Australien? Att leva är att vara i arbete läste jag någonstans och det tycker jag är så på pricken! Vi har det så bra i Sverige att vi liksom hinner oroa oss för förlorad egentid!
    Kram och tack för en ärlig och rolig blogg samt podd <3

    1. Jag håller verkligen med dig!!! Så fort man får ett geografiskt avstånd på i alla fall tio meter, haha. Puss o kram från en som sovit med fyra i sängen i natt=inget avstånd!!!

  7. Denna 5 barns morsa känner igen sig i det mesta du skriver. Snart 21 år som småbarnsförälder, lillan fyller 1 i morgon och på måndag börjar min sista inskolning, ever! I bland är man tokigt sliten, men va 17 skulle man göra om man inte hade sina barn ❤️

    1. Ann Söderlund

      21 år som småbarnsmorsa. You beat me sis! lycka till. med Lillan! massa kramar

Write a comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *